På tredje dagen

utan mamma havererade tillvaron för Lilla. Och idag, fjärde dagen orkar hon inte gå till skolan. Jag åker hem idag, som planerat, men frågan är om det räcker för att få henne på fötter igen.

Måtte hon kunna åka med till Berlin på lördag. Håll tummarna, snälla!

Planering inför morgondag

Lilla ska gå med Stora på bio imorgon. Jag hade noga instruerat Stora och gett henne pengar och annat hon behövde inför att de skulle åka tillsammans. Vad jag inte hade gjort var att berätta samma sak för Lilla, utan bara konstaterat att de tillsammans skulle på bio.

Ikväll ringde Lilla och undrade om hon hade fått biokort i födelsedagspresent för det ville hon använda imorgon på bion. Mamman blev lite lätt förvånad och undrade varför?

Då visade det sig att den ordentliga Stora hade glömt bort att hon fått pengar till bion av mig och därför försökte styra upp situationen i tid för att det inte skulle bli svårt och krångligt för Lilla imorgon.

Stora vet vad hon behöver göra. Jag borde förstått att jag också skulle berättat för Lilla att Stora hade pengar till biobiljetter för båda.

Oroligt

Jag åker på obligatorisk föreläsningsvecka i en av kurserna imorgon.

Jag har noga förberett Lilla. Jag har gjort bildschema över dagarna fram till hon åker på konfirmationsläger, hon har schema över hela lägertiden och jag har skrivit upp de aktiviteter hon har i kommande vecka, på whiteboarden i hennes rum.

Och ändå. Ändå är hon jättemammig och säger att hon inte tycker att jag ska åka "för du kan ändå allt mamma och då kan du vara hemma".

Jag vet och förstår att hon tycker att det är jobbigt att inte ha mig hemma. Jag är hennes hjälpjag i samtliga situationer och hon använder mig som någon slags extern extra hjärna. Utan det upplever hon sig hjälplös.

Vi måste hitta bättre strategier. Hon är ändå tonåring nu.