Skola

Lillas skola är en lyckoträff. En fullträff. Och det är en fröjd att ha med dem att göra. Inte en gång har jag fått höra att det inte går att ta hänsyn till Lilla, eller att det inte finns möjlighet, eller att det inte går, eller att man inte kan göra på det sättet, eller... eller... eller.

Under alla år med allergiLilla har jag kämpat. Jag har krigat. Jag har bråkat med lärare, rektorer och med skolchefer och överallt har jag mötts av att det inte går att anpassa verksamheten, att det inte går att se till Lillas behov. Här har man försökt se till hennes allergibehov så långt det är möjligt. Man har sett till att lära sig att laga hennes mat, vilket både jag och Lilla ser som världens lyx. Man frågar, man tänker ett varv till och man är lyhörd för hennes allergibehov OCH bokstavsbehov.

Lilla blev otroligt störd av en av grabbarna i klassen och vi fick löfte om att när de skulle flytta om i klassrummet så skulle han inte sitta nära Lilla. Vid omflyttningen en vecka senare flyttades han från att ha suttit bakom henne, till att sitta i bänkraden bredvid. Det blev inte bättre och Lilla kom hem och var förtvivlad.

Lilla har svårt med utegympan eftersom, som hon säger, det inte finns några väggar. Hon vet inte var det börjar och slutar när hon är ute, det finns ingen avgränsning och det är svårt. Orientering är ett aber när man inte vet var man är eller vart man ska och inte känner igen sig.

Lilla blir väldigt störd i klassrummet när de andra barnen pratar och det gör att hon inte kan koncentrera sig och göra det hon ska.

Jag tog allt detta i ett mail till Lillas mentor och nästa skoldag flyttade de om i klassrummet, Lilla fick hjälp med idrottslektionerna utomhus så att det skulle bli lättare för henne och hon får gå ut från klassrummet när hon vill och jobba enskilt. Jag möts av en lyhördhet och något som verkar vara ett genuint intresse av att förstå hur Lilla funkar och vad som krävs för att hon ska kunna vara i skolan utan att bli helt utmattad.

Jag är tacksam. Det sparar mig massor av energi att få respons direkt och av mentorn, där jag inte behöver ta det till rektorn eller som det varit under åren i byskolan, där jag suttit i möte med minst tre från skolan, samt skolschef och sen läkare och sköterska för att få igenom en förändring så att Lilla över huvud taget ska kunna vara i skolan.

Det här är lyx. Eller. Det kanske är så här det ska vara?

Hab, hab och hab

Igår var sista gången på autismkursen för Lilla.

Sen efter sista gången på autismkursen var det första gången på autismkursen för StorBonus.

Idag var det hab-besök för Lilla, med Lilla för första gången.

Det ska göras många kartläggningar. Jag vet inte exakt vad det betyder, eller vad det innebär. Jag vet bara att det betyder att vi ska åka dit igen och igen och igen. Vi kom iallafall fram till att Lilla ska få ett bolltäcke. Det ska beställas och om vi har tur får hon det redan nästa gång vi kommer till hab. Det är bara tre veckor eller så...

Fasen vad jag är trött på att ALLT tar sån tid! Varför, varför ska vi behöva vänta vecka efter vecka efter vecka? Om Lilla behöver hjälp med skrivhjälpmedel, saxar, annat... varför ska vi VÄNTA? Varför kan inget hända NU? Varför kan vi inte få hjälp på en gång?!

Välkomstsamtal

Idag har vi haft välkomstsamtal på skolan och om det kan funka som det verkar, så är det en stor framgång och ett väldigt stort steg i rätt riktning.

Upp och ner och upp igen

Lilla är instabil. Det är toppar höga som Mount Everest då allt är bra, skoj och perfekt, men sen kommer dalar då hon är arg som ett bi, skäller, skriker och gapar. Hon är mera adhd-ig än på länge och det är väl också därför hon är arg? Hon har kort stubin. Hon härjar. Hon far omkring som en guttaperkaboll och är högt och lågt samtidigt. Hon fäller ihop sin kropp på ett sätt som gör att cirkusartister skulle vara avundsjuka och hon kasar omkring på golvet så vi inte behöver dammsuga.

Det måste vara väldigt jobbigt att vara Lilla just nu. Frågan är vad vi kan göra för att hjälpa?

Mera startpaket

Och det är väldigt givande att få prata med andra föräldrar i samma situation!

Helgläger

Lilla får helgläger från vecka 40 och sedan var fjärde vecka. Det blir tre gånger på hösten sen är det redan jul...

Hon kommer att ha kvar två av ledarna hon hade på sommarlägret och det tror jag är bra för henne. De känner henne sen förut, hon har accepterat dem. De klarade av hennes mat helt perfekt i somras och höll ordning på hennes mediciner. Det borde gå. Och det borde bli bra.

Startpaket autism

Första dagen idag.

Ingen ny teoretisk kunskap, men däremot väldigt intressant, bra och spännande att höra andra föräldrars berättelser!

Om en vecka är det dags för nästa omgång.