Idag har jag (än en gång) gjort något som inte är likt mig. Man kan börja fundera över om jag håller på att bli någon annan? ;) Jag har följt med på en fika, anordnad av ett gäng mammor till barn med liknande diagnoser som Lilla har.
Vi var tre mammor som fikade tillsammans och sen anslöt ytterligare en tjej bara en liten stund innan jag skulle åka hem. En av dem hade jag träffat förut, de två andra var helt nya för mig. Men, vilken befrielse det är att få prata med människor som vet precis hur det är, som förstår – nästan utan ord – vilka bekymmer vi tampas med i vardagen.
En av mammorna hade vuxna barn och har "gått före" och hon var en mycket rak och trevlig bekantskap som genast bjöd inte till att ses igen och att hjälpa till kring eventuell fortsatt anmälan av bemötandet på bup. Den andra mamman visade sig vara bästis med mamman till ett barn som ska gå i Lillas klass till hösten. Världen är liten. Jag bad henne att inte berätta för bästisen om Lillas diagnos eftersom Lilla är så noga med vem som får veta och inte.
Och nu, efteråt är jag helt dödstrött. Efter att jag varit social blir jag helt slut. Det kostar på att försöka läsa mellan raderna, att läsa kroppsspråk och uttryck. Att hela tiden vara delaktig och försöka tillföra något, ställa frågor och inte bara vara tyst och lyssna.
Det är värt det. Det är det. Men, det får inte bli för ofta och det får inte bli ett måste och ett krav. Det är skönt att få spegla sig i någon annan som förstår. Det är skönt att höra att andra har det som vi har det och det är skönt att de inte tycker att det är konstigt eller udda.
De andra lever precis samma värld som vi gör. Det finns andra som har det likadant. Och det gör det lättare.
lördag 30 maj 2009
torsdag 28 maj 2009
Fantastiska framsteg!
Lilla, tillsammans med Bästis och en annan tjej från klassen ska gå tillsammans i en annan skola än den anvisade. Idag har de varit där och hälsat på.
Efter lite strul med information och för kort varsel, så kunde Bästis mamma skjutsa dit och jag kunde skjutsa hem. Och i bilen på väg hem berättar Lilla att det var jätteroligt, men för mycket ljud och att det hade varit jobbigt. Men, allt annat hade varit jättebra. Hon önskade sig Mentor M, framför Mentor L och de hade fått göra roliga lekar.
Jag hade fått i uppgift att skjutsa barnen direkt till skolan, men eftersom Lilla har anpassat schema på torsdagar skulle hon följa med mig hem igen. Men. I bilen hem säger hon att hon inte vill följa med mig hem, utan istället åka tillbaka till skolan och göra mattetestet och sen ha gympa med de andra barnen. Hon ville stanna kvar hela dagen och gå med Bästis hem.
Jag är förstummad. Lilla tycker att hon orkar vara i skolan hela dagar. Hon _vill_ stanna kvar och hon gör det.
Vi är på rätt spår. Verkligen!
Efter lite strul med information och för kort varsel, så kunde Bästis mamma skjutsa dit och jag kunde skjutsa hem. Och i bilen på väg hem berättar Lilla att det var jätteroligt, men för mycket ljud och att det hade varit jobbigt. Men, allt annat hade varit jättebra. Hon önskade sig Mentor M, framför Mentor L och de hade fått göra roliga lekar.
Jag hade fått i uppgift att skjutsa barnen direkt till skolan, men eftersom Lilla har anpassat schema på torsdagar skulle hon följa med mig hem igen. Men. I bilen hem säger hon att hon inte vill följa med mig hem, utan istället åka tillbaka till skolan och göra mattetestet och sen ha gympa med de andra barnen. Hon ville stanna kvar hela dagen och gå med Bästis hem.
Jag är förstummad. Lilla tycker att hon orkar vara i skolan hela dagar. Hon _vill_ stanna kvar och hon gör det.
Vi är på rätt spår. Verkligen!
onsdag 27 maj 2009
"Fel" kompis
Lilla har med sig ett annat barn hem idag. Ett barn hon inte har lekt med på flera år!
Det händer saker kring Lilla. Hon leker inte enbart med bästisen, utan plötsligt får fler barn plats i hennes värld. Hon leker nästan varje eftermiddag och hon är heller inte utmattad när hon lekt färdigt. Det verkar finnas mer energi och det verkar finnas en stabilitet hos henne som inte funnits tidigare. Det känns som framsteg, även om jag inte vågar hoppas på att det alltid är som det är just nu. Men, jag gläds åt det som finns här och nu. Det känns stort.
Det händer saker kring Lilla. Hon leker inte enbart med bästisen, utan plötsligt får fler barn plats i hennes värld. Hon leker nästan varje eftermiddag och hon är heller inte utmattad när hon lekt färdigt. Det verkar finnas mer energi och det verkar finnas en stabilitet hos henne som inte funnits tidigare. Det känns som framsteg, även om jag inte vågar hoppas på att det alltid är som det är just nu. Men, jag gläds åt det som finns här och nu. Det känns stort.
tisdag 26 maj 2009
"Snälla mamma..."
Lilla ringde mig när jag var på väg hem från jobbet.
"Snälla mamma, kan jag få stanna kvar hela dagen i skolan idag? Jag har ju tagit en hel tablett och jag _orkar_ faktiskt vara här då!"
Så. Nu är Lilla i skolan på övertid!
*wow*
"Snälla mamma, kan jag få stanna kvar hela dagen i skolan idag? Jag har ju tagit en hel tablett och jag _orkar_ faktiskt vara här då!"
Så. Nu är Lilla i skolan på övertid!
*wow*
måndag 25 maj 2009
söndag 24 maj 2009
Helgrapport
Lilla klagar över att tålamodet har tagit slut och att hon blir så arg igen!
Hon har varit hos pappa sen i onsdags och jag har bara sett henne en liten stund ikväll, men då var det inget fel på vare sig tålamod eller ilska. Tålamod hade hon så det räckte och ilskan syntes inte en enda gång de timmar hon var vaken efter att jag hämtat.
Men, jag hör vad hon säger och jag ska vara lite extra observant för att se om det hon upplever också syns i praktiken. Pappan berättade att hon varit hur pigg som helst fram tills idag, då hon dels sovit till klockan tio(!) och efter frukost lagt sig i soffan och vilat till 13, men därefter piggnat till och varit lika pigg som vanligt igen.
Hon berättar också att hon tagit extra astmamediciner för att det har varit för hostigt och harkligt. Jag kunde se på pef-mätaren att hon peffat dåligt, så det följer varann. Kanske är det allergin som spökar för henne trots allt, vad gäller humör och tålamod?
Imorgon ökar vi ritalindosen till ursprungsläge igen, från att ha varit halv en vecka. Lilla verkar ha vant sig vid att ta ritalin och blir inte alls lika trött och samtidigt längtar hon efter att få ha tyst inne i huvudet hela tiden. Jag vet inte om det är möjligt att nå dit?
Hon har varit hos pappa sen i onsdags och jag har bara sett henne en liten stund ikväll, men då var det inget fel på vare sig tålamod eller ilska. Tålamod hade hon så det räckte och ilskan syntes inte en enda gång de timmar hon var vaken efter att jag hämtat.
Men, jag hör vad hon säger och jag ska vara lite extra observant för att se om det hon upplever också syns i praktiken. Pappan berättade att hon varit hur pigg som helst fram tills idag, då hon dels sovit till klockan tio(!) och efter frukost lagt sig i soffan och vilat till 13, men därefter piggnat till och varit lika pigg som vanligt igen.
Hon berättar också att hon tagit extra astmamediciner för att det har varit för hostigt och harkligt. Jag kunde se på pef-mätaren att hon peffat dåligt, så det följer varann. Kanske är det allergin som spökar för henne trots allt, vad gäller humör och tålamod?
Imorgon ökar vi ritalindosen till ursprungsläge igen, från att ha varit halv en vecka. Lilla verkar ha vant sig vid att ta ritalin och blir inte alls lika trött och samtidigt längtar hon efter att få ha tyst inne i huvudet hela tiden. Jag vet inte om det är möjligt att nå dit?
fredag 22 maj 2009
Insikt
Stora och Lilla har varit hos morfar idag. Morfar hade gäster, två vuxna och ett barn.
Lilla berättade att hon hade blivit jättetrött hos morfar. Barnen hade pysslat och haft många saker runt sig. Lilla talade om att allt hade blivit så rörigt med alla grejer och alla människor och efter det hade hon blivit så trött.
Jag förstår hur hon menar. Jag förstår att hon blev trött.
När hon kom hem till pappa hade hon spelat Sims. Det är ett bra sätt för henne att vila. Efter det hade hon varit lite piggare en stund för att senare på kvällen bli både arg och sur.
Jag förstår. Jag hoppas att pappan förstod.
En hel dag tillsammans med människor hon inte känner särskilt väl, bland för många saker, för många val och svårt att anpassa sig och hänga med. Inte är det konstigt att hon till slut blir trött, sur och arg?
Lilla berättade att hon hade blivit jättetrött hos morfar. Barnen hade pysslat och haft många saker runt sig. Lilla talade om att allt hade blivit så rörigt med alla grejer och alla människor och efter det hade hon blivit så trött.
Jag förstår hur hon menar. Jag förstår att hon blev trött.
När hon kom hem till pappa hade hon spelat Sims. Det är ett bra sätt för henne att vila. Efter det hade hon varit lite piggare en stund för att senare på kvällen bli både arg och sur.
Jag förstår. Jag hoppas att pappan förstod.
En hel dag tillsammans med människor hon inte känner särskilt väl, bland för många saker, för många val och svårt att anpassa sig och hänga med. Inte är det konstigt att hon till slut blir trött, sur och arg?
torsdag 21 maj 2009
Utlånad och medicinprat
Lilla är hos sin pappa över långhelgen. Imorgon är hon utlånad till morfar i sällskap med Stora. Jag har nu fått skriva en instruktion till morfar över hur medicinerna ska tas. Och med det hoppas jag att det fungerar.
Lilla själv verkar vara tämligen disträ för tillfället. Innan har hon haft koll på hur och när hon ska ta sina mediciner. Nu vet hon varken vilka eller hur ofta hon ska ta. Ikväll smsade hon mig och frågade om hon inte skulle ta en tablett till, av dem som det blev tyst i huvudet av. Eller var det kanske en önskan om att få ta en gång till för att slippa bruset inne i huvudet?
Hon verkar annars vänja sig vid ritalin och inte bli lika dödstrött och apatisk och då kan jag tänka mig att låta henne fortsätta. Lilla verkar tycka att det är väldigt skönt att slippa det "som springer fort inne i huvudet" och jag tror att jag kan förstå henne. Hon säger också att det är mycket lättare att tänka och hänga med i skolan. Bara det är ju en stor fördel. Kanske är det rätt i långa loppet? Tänk om det gör att hon orkar skolan bättre? Tänk om hon orkar hela dagar på sikt?
Lilla själv verkar vara tämligen disträ för tillfället. Innan har hon haft koll på hur och när hon ska ta sina mediciner. Nu vet hon varken vilka eller hur ofta hon ska ta. Ikväll smsade hon mig och frågade om hon inte skulle ta en tablett till, av dem som det blev tyst i huvudet av. Eller var det kanske en önskan om att få ta en gång till för att slippa bruset inne i huvudet?
Hon verkar annars vänja sig vid ritalin och inte bli lika dödstrött och apatisk och då kan jag tänka mig att låta henne fortsätta. Lilla verkar tycka att det är väldigt skönt att slippa det "som springer fort inne i huvudet" och jag tror att jag kan förstå henne. Hon säger också att det är mycket lättare att tänka och hänga med i skolan. Bara det är ju en stor fördel. Kanske är det rätt i långa loppet? Tänk om det gör att hon orkar skolan bättre? Tänk om hon orkar hela dagar på sikt?
onsdag 20 maj 2009
Nationella prov
Lilla har fått resultaten på de nationella proven och hon är godkänd! *tack och lov* Det är väldigt ojämnt. Vissa delprov har hon alla rätt på, på andra har hon precis godkänt. Matte, som egentligen är ett av hennes absolut bästa ämnen har hon i vissa delprov uppnått precis godkänt! Hon hade inte förstått hur man skulle räkna och då låste sig och hon hoppade över alla uppgifter med liknande struktur.
Idag kan jag förstå hennes reaktion och varför. JAG vet ju att hon egentligen kan och förstår, men där och då blev det fel för henne och hon mäktade inte med. Och fick inte mer än precis godkänt.
Jag undrar hur man gör framöver?
Idag kan jag förstå hennes reaktion och varför. JAG vet ju att hon egentligen kan och förstår, men där och då blev det fel för henne och hon mäktade inte med. Och fick inte mer än precis godkänt.
Jag undrar hur man gör framöver?
tisdag 19 maj 2009
Äventyrsläger i sommar!
Det blir verkligen äventyrsläger för Lilla i sommar! En vecka på flotte på älven. Fyra barn och två ledare som det ser ut idag. Lilla är överlycklig! Och jag hoppas SÅ att det kommer att fungera och att det inte ösregnar hela veckan, eftersom de ska sova utomhus.
Gissningsvis blir det värst för mig som är hemma...
Gissningsvis blir det värst för mig som är hemma...
måndag 18 maj 2009
En veckas försök
Man kan tydligen känna sig lite underlig första tiden med ritalin. Det hade inte varit så dumt att ha fått den infon redan i förväg. Faktiskt.
Nu har vi fått ändrad dos. En halv tablett, två gånger om dagen i en vecka. Utvärdering med dagbok.
Och dessutom ska hon börja med astmamedicinen igen. Allt på en gång.
Nu har vi fått ändrad dos. En halv tablett, två gånger om dagen i en vecka. Utvärdering med dagbok.
Och dessutom ska hon börja med astmamedicinen igen. Allt på en gång.
söndag 17 maj 2009
Utan Ritalin
Lilla har varit utan Ritalin i helgen och då är hon som vanligt, om man bortser från panikanfallet igår på förmiddagen. Hon har lekt. Hon har svarat på tilltal och hon är inte ettrig.
Jag vill inte ha Lilla apatisk och jag vill inte ge henne Ritalin om hon ska bli som hon blev.
Lilla säger att det är skönt att slippa surret i huvudet, men att det är för jobbigt att bli så trött. Hon undrade om man kunde ha lite till skolan, för att det var enklare att tänka när det inte "sprang så fort inne i huvudet".
Imorgon måste jag diskutera med de som kan, på mottagningen.
Jag vill inte ha Lilla apatisk och jag vill inte ge henne Ritalin om hon ska bli som hon blev.
Lilla säger att det är skönt att slippa surret i huvudet, men att det är för jobbigt att bli så trött. Hon undrade om man kunde ha lite till skolan, för att det var enklare att tänka när det inte "sprang så fort inne i huvudet".
Imorgon måste jag diskutera med de som kan, på mottagningen.
lördag 16 maj 2009
Halv dos
Jag bestämde mig för att det var för stora biverkningar med en hel tablett tre gånger varje dag, så igår fick Lilla en halv tablett tre gånger istället. Hon tyckte att det var mycket bättre. Det blev tyst i huvudet, hon blev trött – men inte lika utmattad. Igår var en vanlig dag i skolan och hon tyckte att det var lättare för henne där när det var tyst i huvudet.
När jag kom hem och fick se henne, så ÄR hon trött och hängig. Inte apatisk som på en hel tablett, men ändå. Hon blir dessutom arg. Hon fick ett megautbrott på Stora och kraschade totalt med miljoner tårar. Det påminde om hur hon var före sertralin. Det verkade inte heller ta bort någon skuttighet med en halv tablett och hon vände och vred på de stackars benen precis som vanligt. Ibland undrar jag hur länge hennes leder kommer att hålla när hon vrider benen på det sätt hon gör.
Idag har jag på helt eget bevåg bestämt mig för att hon får vara utan ritalin, för att vi ska se vad som händer. Hon vaknade tidigt och var pigg och glad. Vid frukosten svalde hon sin medicin fel och det verkar ha gett någon form av irritation i matstrupen. Då hände det som inte hänt på en evighet. Hon panikar. Blir jätterädd och skakar. Hon försöker själv prata sig till rätta, högt och tydligt. Nu tror jag att det är rädslan i sig som gör att obehaget finns kvar i matstrupen. Och efter ett panikanfall blir hon jättetrött, på vanligt manér och vilar, stänger in sig och vill vara ifred.
Och jag funderar. Om Lilla själv upplever medicinen som bra och positivt och något hon verkligen vill ha, samtidigt som vi hemma upplever att det blir mer konfliker, mer besvärligt och att hon är tröttare. Ska vi då låta henne få den, för att hon vill? Eller ska jag helt sonika bestämma att det är bättre utan?
En annan tanke jag har är att om hon får behålla det korttidsverkande ritalinet, kanske hon kan använda det enbart till skolan, och så får hon vara pigga, glada, skuttiga Lilla hemma? Eller blir det jobbigt för henne att åka berg-och-dalbana varje dag?
När jag kom hem och fick se henne, så ÄR hon trött och hängig. Inte apatisk som på en hel tablett, men ändå. Hon blir dessutom arg. Hon fick ett megautbrott på Stora och kraschade totalt med miljoner tårar. Det påminde om hur hon var före sertralin. Det verkade inte heller ta bort någon skuttighet med en halv tablett och hon vände och vred på de stackars benen precis som vanligt. Ibland undrar jag hur länge hennes leder kommer att hålla när hon vrider benen på det sätt hon gör.
Idag har jag på helt eget bevåg bestämt mig för att hon får vara utan ritalin, för att vi ska se vad som händer. Hon vaknade tidigt och var pigg och glad. Vid frukosten svalde hon sin medicin fel och det verkar ha gett någon form av irritation i matstrupen. Då hände det som inte hänt på en evighet. Hon panikar. Blir jätterädd och skakar. Hon försöker själv prata sig till rätta, högt och tydligt. Nu tror jag att det är rädslan i sig som gör att obehaget finns kvar i matstrupen. Och efter ett panikanfall blir hon jättetrött, på vanligt manér och vilar, stänger in sig och vill vara ifred.
Och jag funderar. Om Lilla själv upplever medicinen som bra och positivt och något hon verkligen vill ha, samtidigt som vi hemma upplever att det blir mer konfliker, mer besvärligt och att hon är tröttare. Ska vi då låta henne få den, för att hon vill? Eller ska jag helt sonika bestämma att det är bättre utan?
En annan tanke jag har är att om hon får behålla det korttidsverkande ritalinet, kanske hon kan använda det enbart till skolan, och så får hon vara pigga, glada, skuttiga Lilla hemma? Eller blir det jobbigt för henne att åka berg-och-dalbana varje dag?
onsdag 13 maj 2009
Anticimex
Igår berättade Lilla för mig att det är som miljoner myror inuti huvudet och att alla myrorna springer åt olika håll samtidigt.
När vi pratade om medicinen som ska hjälpa mot myrorna talade hon om att det var anticimex hon skulle få.
Det är ju klart att det är anticimex. Det förstår väl alla? ;-)
När vi pratade om medicinen som ska hjälpa mot myrorna talade hon om att det var anticimex hon skulle få.
Det är ju klart att det är anticimex. Det förstår väl alla? ;-)
Summering av dagens försök
Efter två timmar verkade hon fått effekt. Den yttrade sig som att hon blev apatisk och trött.Hon själv beskriver det som att det blir mjukt inne i huvudet, "som en kudde man kan slå på". Det är inte alltid lätt att förstå vad hon menar. Jag begriper inte den liknelsen, men någon annan kanske förstår bättre?
Hon slutade skutta, hoppa och prata mycket, fort och högt. Det har varit en ovanligt tyst eftermiddag hemma. Otäckt tyst. Jag vet inte hur många gånger jag har varit hos henne bara för att se om hon fortfarande är vaken!
Vid middagen ville hon inte äta mer än en pytteliten portion, för hon var inte sugen. Vi åt ris, för henne var det ris för första gången på tre år, och inte ett riskorn utanför tallriken. Detta barn som alltid spiller, tappar och skvätter. Hon bad att få gå ifrån bordet när hon ätit klart, inget ovanligt när vi är stora familjen, men idag var vi bara lilla familjen på fem.
När det gått fem timmar hämtade hon ett äpple och talade bara om att hon nu tog ett äpple. Hon delade äpplet själv, utan att be om hjälp! Hon började också prata vanligt igen och skutta istället för att gå långsamt och sakta.
När jag pratar med henne berättar hon att det är långsamt och tyst inne i huvudet. Att det är tyst är jätteskönt, men det är inte skönt att det är mjukt.
En halvtimma senare, alltså fem och en halv timmar efter hon tog tabletten, säger hon att hon mår som vanligt igen, fast hon är lite mer trött än vanligt. Då drog hon igång värsta leken med Stora, och hon pratar jättemycket, jättehögt och skrattar precis som vanligt.
Det var läskigt att se hur Ritalin påverkade Lilla. Hur hon från sitt vanliga skuttiga, hoppiga, pratiga jag, blev apatisk, tyst och hängig, nästan på samma sätt som hon blir när hon är riktigt dålig i vanliga fall. Om det är såhär medicinen ska fungera, så vet jag inte om det är värt det? Eller kanske handlar det om att ställa in dosen på annat sätt?
Imorgon ska hon ta tre gånger. Hon har studiedag och jag är inte hemma och kan se hur hon svarar på medicinen förrän på eftermiddagen. Det känns inte helt bra. Faktiskt.
Hon slutade skutta, hoppa och prata mycket, fort och högt. Det har varit en ovanligt tyst eftermiddag hemma. Otäckt tyst. Jag vet inte hur många gånger jag har varit hos henne bara för att se om hon fortfarande är vaken!
Vid middagen ville hon inte äta mer än en pytteliten portion, för hon var inte sugen. Vi åt ris, för henne var det ris för första gången på tre år, och inte ett riskorn utanför tallriken. Detta barn som alltid spiller, tappar och skvätter. Hon bad att få gå ifrån bordet när hon ätit klart, inget ovanligt när vi är stora familjen, men idag var vi bara lilla familjen på fem.
När det gått fem timmar hämtade hon ett äpple och talade bara om att hon nu tog ett äpple. Hon delade äpplet själv, utan att be om hjälp! Hon började också prata vanligt igen och skutta istället för att gå långsamt och sakta.
När jag pratar med henne berättar hon att det är långsamt och tyst inne i huvudet. Att det är tyst är jätteskönt, men det är inte skönt att det är mjukt.
En halvtimma senare, alltså fem och en halv timmar efter hon tog tabletten, säger hon att hon mår som vanligt igen, fast hon är lite mer trött än vanligt. Då drog hon igång värsta leken med Stora, och hon pratar jättemycket, jättehögt och skrattar precis som vanligt.
Det var läskigt att se hur Ritalin påverkade Lilla. Hur hon från sitt vanliga skuttiga, hoppiga, pratiga jag, blev apatisk, tyst och hängig, nästan på samma sätt som hon blir när hon är riktigt dålig i vanliga fall. Om det är såhär medicinen ska fungera, så vet jag inte om det är värt det? Eller kanske handlar det om att ställa in dosen på annat sätt?
Imorgon ska hon ta tre gånger. Hon har studiedag och jag är inte hemma och kan se hur hon svarar på medicinen förrän på eftermiddagen. Det känns inte helt bra. Faktiskt.
Försök till förklaring
Lilla har förutom Asperger syndrom också adhd. Adhdn visar sig hos henne som hyperaktivitet och också en oförmåga att hålla koncentrationen uppe, hon har oftast inget tålamod och har väldigt kort stubin. Hon är impulsstyrd och det betyder att det kan hända nästan vad som helst.
Adhdns symtom tror man beror på att man har en sänkt vakenhetsgrad i hjärnan. Lilla är alltså egentligen för trött och för att hjärnan ska hålla sig vaken så måste hon hela tiden aktivera sig på något sätt. Hon rör sig, hon skuttar, hoppar och bär sig åt. En läkare har jämfört det med att inte ha sovit på tre-fyra dygn. Så känner sig barnen hela tiden. Alltid. Och det gör att de inte orkar koncentrera sig eller hålla fokus kvar på samma uppgift för länge.
Ritalin är ett så kallat centralstimulantia. Det ökar vakenhetsgraden i hjärnan och ska alltså göra henne piggare. Piggare på så sätt att hon själv ska slippa jobba för att hålla sig vaken.
I Lillas fall hoppas vi på att hon med ett centralstimulantia ska slippa kämpa för att koncentrera sig i skolan och därmed inte ska bli lika utmattad efteråt.
Lilla har fått korttidsverkande Ritalin. Det skulle enligt läkaren betyda att effekten kickade in efter max två timmar och att medicinen sen gått ur kroppen efter fyra-fem. Nackdelen med korttidsverkande är att hon behöver ta medicin tre gånger varje dag, alltså även i skolan. Fördelen är att om den inte fungerar så bra, så försvinner det snabbt ur kroppen och hon är tillbaka i ursprungsläget. Om det fungerar kommer hon sedan att få ett långtidspreparat, som man också kan kombinera med det korttidsverkande och ta extra vid behov.
Var det en tillräckligt utförlig förklaring? Var det inte, så fråga mer!
Adhdns symtom tror man beror på att man har en sänkt vakenhetsgrad i hjärnan. Lilla är alltså egentligen för trött och för att hjärnan ska hålla sig vaken så måste hon hela tiden aktivera sig på något sätt. Hon rör sig, hon skuttar, hoppar och bär sig åt. En läkare har jämfört det med att inte ha sovit på tre-fyra dygn. Så känner sig barnen hela tiden. Alltid. Och det gör att de inte orkar koncentrera sig eller hålla fokus kvar på samma uppgift för länge.
Ritalin är ett så kallat centralstimulantia. Det ökar vakenhetsgraden i hjärnan och ska alltså göra henne piggare. Piggare på så sätt att hon själv ska slippa jobba för att hålla sig vaken.
I Lillas fall hoppas vi på att hon med ett centralstimulantia ska slippa kämpa för att koncentrera sig i skolan och därmed inte ska bli lika utmattad efteråt.
Lilla har fått korttidsverkande Ritalin. Det skulle enligt läkaren betyda att effekten kickade in efter max två timmar och att medicinen sen gått ur kroppen efter fyra-fem. Nackdelen med korttidsverkande är att hon behöver ta medicin tre gånger varje dag, alltså även i skolan. Fördelen är att om den inte fungerar så bra, så försvinner det snabbt ur kroppen och hon är tillbaka i ursprungsläget. Om det fungerar kommer hon sedan att få ett långtidspreparat, som man också kan kombinera med det korttidsverkande och ta extra vid behov.
Var det en tillräckligt utförlig förklaring? Var det inte, så fråga mer!
Två timmar med Ritalin
Och det ÄR läskigt.
Jag tyckte att det var väldigt tyst på hennes rum. Jag gick in och frågade hur hon mådde? "Inte bra, mamma, inte bra".
Hon är nästan apatisk. Och när jag frågar hur det känns säger hon att huvudet känns mjukt och att ögonen bara vill blunda. Det börjar bli lite långsammare inne i huvudet, men inte mycket.
Jag undrar hur jag ska kunna motivera henne att ta igen, om hon ska må så här underligt?
Jag tyckte att det var väldigt tyst på hennes rum. Jag gick in och frågade hur hon mådde? "Inte bra, mamma, inte bra".
Hon är nästan apatisk. Och när jag frågar hur det känns säger hon att huvudet känns mjukt och att ögonen bara vill blunda. Det börjar bli lite långsammare inne i huvudet, men inte mycket.
Jag undrar hur jag ska kunna motivera henne att ta igen, om hon ska må så här underligt?
söndag 10 maj 2009
Kaoskväll
Lilla skulle skriva en sak till mig som jag skulle få läsa. Hon orkade inte skriva för hand, så hon fick lov att göra det på datorn innan hon la sig. Här borde jag anat oråd.
En stund senare kommer hon med en utskrift. Stora fick läsa. Och sen börjar Lilla gråta. Hon berättade att hon ångrade sig och att jag inte längre fick läsa. För att sekunden senare ångra sig på nytt och ge mig papperet.
Lilla hade skrivit ett långt och mycket, mycket fint brev om att hon ville ha ett djur och varför och på vilket sätt det kunde göra att hon skulle må lite bättre. Till saken hör att Lilla hela dagen idag har smsat mig från pappa, om att hon vill ha ett djur, men jag har som vanligt sagt nej. Djur fungerar inte hemma hos oss och även om det hade gjort det, så vill jag inte ha några djur.
Efter att jag fått läsa brevet och återigen sagt nej, med tillägget att jag förstår att hon vill, bröt hon ihop. Och sen är kaoset igång. Hon tänker inte sova, hon tänker bara sitta upp och om hon inte får tända lampan så tänker hon ha mobilen igång så det lyser i rummet. Hon tänker bråka med mig hela kvällen.
Jag lyckades få henne i säng. Jag lyckades få henne lugn. Men, sen drog allt igång igen. Hon tänker inte sova, hon tänker bara sitta upp och om hon inte får tända lampan tänker hon ha mobilen igång så det lyser i rummet. Och hon tänker bråka med mig hela kvällen.
Jag gick. Och här är vi nu. Jag är inte säker på att hon verkligen har lagt sig eller om hon fortfarande är vaken. Klockan är alldeles för mycket med tanke på att de har varit uppe sent inatt och det är skola imorgon. Och så får jag de där vanliga funderingarna på hur det ska gå imorgon...
En stund senare kommer hon med en utskrift. Stora fick läsa. Och sen börjar Lilla gråta. Hon berättade att hon ångrade sig och att jag inte längre fick läsa. För att sekunden senare ångra sig på nytt och ge mig papperet.
Lilla hade skrivit ett långt och mycket, mycket fint brev om att hon ville ha ett djur och varför och på vilket sätt det kunde göra att hon skulle må lite bättre. Till saken hör att Lilla hela dagen idag har smsat mig från pappa, om att hon vill ha ett djur, men jag har som vanligt sagt nej. Djur fungerar inte hemma hos oss och även om det hade gjort det, så vill jag inte ha några djur.
Efter att jag fått läsa brevet och återigen sagt nej, med tillägget att jag förstår att hon vill, bröt hon ihop. Och sen är kaoset igång. Hon tänker inte sova, hon tänker bara sitta upp och om hon inte får tända lampan så tänker hon ha mobilen igång så det lyser i rummet. Hon tänker bråka med mig hela kvällen.
Jag lyckades få henne i säng. Jag lyckades få henne lugn. Men, sen drog allt igång igen. Hon tänker inte sova, hon tänker bara sitta upp och om hon inte får tända lampan tänker hon ha mobilen igång så det lyser i rummet. Och hon tänker bråka med mig hela kvällen.
Jag gick. Och här är vi nu. Jag är inte säker på att hon verkligen har lagt sig eller om hon fortfarande är vaken. Klockan är alldeles för mycket med tanke på att de har varit uppe sent inatt och det är skola imorgon. Och så får jag de där vanliga funderingarna på hur det ska gå imorgon...
fredag 8 maj 2009
Kaosmorgon
Efter helveteskvällen följde en kaosmorgon med en arg, trött, sur och grinig Lilla. Det slutade med att hon gick hemifrån utan att ens säga hejdå. Och eftersom jag lovat att rycka in extra i eftermiddag på jobbet kommer vi inte att ses förrän på söndag. Det känns inte bra. Inte alls.
*fula ord*
*fula ord*
torsdag 7 maj 2009
Helveteskväll
Jag satt i telefon med Lillas pappa och planerade viktiga saker inför sommaren. Jag hade inte öronen på barnen utan var koncentrerad på att hitta lösningar för den egentligen färdigplanerade sommaren, men där det plötsligt hade kommit en ny pusselbit i form av läger för Lilla.
Och så sätter Lilla igång att gorma på gammalt vis. Hon ropar högt och mycket uppfordrande på mig och jag svarar. Då blir hon arg för att jag inte svarat tidigare, sen blir hon arg för att jag inte är klar i telefon och kan säga godnatt till henne direkt och sen blir hon arg för att hon inte fick vara kvar i rummet där jag var. När hon skulle prata med sin pappa ville hon inte längre, för att i samma stund som jag vände mig om och gick ur hennes rum, ändra sig och ville prata.
Det här var gamla Lilla.
Sen vände hon igen, pratade och var nöjd och glad och jag nattade henne på det nya sättet, när hon bara vill kramas, säga godnatt och sen att hon själv varvar ner med antingen dator en liten stund eller en bok en liten stund.
När klockan passerat halv tio och hon fortfarande inte hade lagt sig, gick jag in till henne. Då satt hon framför datorn och la sig ner från stolen med halva kroppen kvar på stolen och halva kroppen på golvet. Jag har inte sett någon annan sitta på det sättet, men sen någon månad är det Lillas favorit. Hon talade om för mig att hon inte orkade sova och så började hon snyfta för att till slut gråta rejält.
Jag fick ner henne i sängen och satt hos henne. Länge. Jag försökte prata med henne för att hon skulle bryta det negativa och det gick efter en liten stund, men så vände hon ner igen och började gråta lika häftigt en gång till. Hon säger att hon inte orkar åka och bada imorgon med klassen och att hon är så trött och att hon bara vill vara ensam hela dagen.
Hon har varit på dagis två dagar. Hon har varit där längre än vad hon normalt sett är i skolan. Hon har kämpat och hon har tyckt att det varit kul, men det har kostat på! Ikväll har hon dessutom varit på Bästisens uppträde och det var inte mer än ett par timmar mellan dagis och uppträde, så hon har inte haft särskilt mycket tid att varva ner och komma tillbaka på.
Dessutom blev det förändrade planer inför morgondagen och jag tror att även det kan ha spelat en viss roll i reaktionen som kom. Jag måste jobba på eftermiddagen, vilket gör att jag inte kan lämna flickorna till tåget utan maken kommer hem tidigt från jobbet och skjutsar. Lilla var orolig inför det, eftersom hon vet hur maken kan springa runt innan han till slut kommer iväg. Det stressar Lilla, som behöver ha sin rutin och åka i samma tid som vanligt.
Jag tycker så synd om henne. Hon är helt slut. Jag kan föreställa mig hur hon känner i huvudet. Jag förstår hennes tårar och jag förstår hennes vanmakt. Arma barn vad hon inte mår bra.
Tänk om jag kunde fått ta över för henne åtminstone en liten stund så hon får ro.
Och så sätter Lilla igång att gorma på gammalt vis. Hon ropar högt och mycket uppfordrande på mig och jag svarar. Då blir hon arg för att jag inte svarat tidigare, sen blir hon arg för att jag inte är klar i telefon och kan säga godnatt till henne direkt och sen blir hon arg för att hon inte fick vara kvar i rummet där jag var. När hon skulle prata med sin pappa ville hon inte längre, för att i samma stund som jag vände mig om och gick ur hennes rum, ändra sig och ville prata.
Det här var gamla Lilla.
Sen vände hon igen, pratade och var nöjd och glad och jag nattade henne på det nya sättet, när hon bara vill kramas, säga godnatt och sen att hon själv varvar ner med antingen dator en liten stund eller en bok en liten stund.
När klockan passerat halv tio och hon fortfarande inte hade lagt sig, gick jag in till henne. Då satt hon framför datorn och la sig ner från stolen med halva kroppen kvar på stolen och halva kroppen på golvet. Jag har inte sett någon annan sitta på det sättet, men sen någon månad är det Lillas favorit. Hon talade om för mig att hon inte orkade sova och så började hon snyfta för att till slut gråta rejält.
Jag fick ner henne i sängen och satt hos henne. Länge. Jag försökte prata med henne för att hon skulle bryta det negativa och det gick efter en liten stund, men så vände hon ner igen och började gråta lika häftigt en gång till. Hon säger att hon inte orkar åka och bada imorgon med klassen och att hon är så trött och att hon bara vill vara ensam hela dagen.
Hon har varit på dagis två dagar. Hon har varit där längre än vad hon normalt sett är i skolan. Hon har kämpat och hon har tyckt att det varit kul, men det har kostat på! Ikväll har hon dessutom varit på Bästisens uppträde och det var inte mer än ett par timmar mellan dagis och uppträde, så hon har inte haft särskilt mycket tid att varva ner och komma tillbaka på.
Dessutom blev det förändrade planer inför morgondagen och jag tror att även det kan ha spelat en viss roll i reaktionen som kom. Jag måste jobba på eftermiddagen, vilket gör att jag inte kan lämna flickorna till tåget utan maken kommer hem tidigt från jobbet och skjutsar. Lilla var orolig inför det, eftersom hon vet hur maken kan springa runt innan han till slut kommer iväg. Det stressar Lilla, som behöver ha sin rutin och åka i samma tid som vanligt.
Jag tycker så synd om henne. Hon är helt slut. Jag kan föreställa mig hur hon känner i huvudet. Jag förstår hennes tårar och jag förstår hennes vanmakt. Arma barn vad hon inte mår bra.
Tänk om jag kunde fått ta över för henne åtminstone en liten stund så hon får ro.
Så här blev det
Kuratorn hade jag träffat förut och hon är okej. Psykologen som var med idag verkar ha full koll och jag kände att det klickade bra med henne!
Men, det är svårt att på en timma dels beskriva barnet och dels be om rätt hjälp. Hur tusan ska man veta vilken hjälp man kan få? Det jag hade önskat är att de visar upp ett helt smörgåsbord av insatser och stöd och att man kan få välja och vraka och plocka ut det som man tycker känns bäst och mest värdefullt här och nu.
Det känns i efterhand som att jag glömde berätta massor och eftersom Lilla är så lugn just nu, så förtränger jag snabbt hur illa det kan vara. Just i detta nu känns det överkomligt. Men, vem vet vad som händer om en vecka, eller två?
Det jag bad om, var stöd och hjälp inför skolbytet så att det ska fungera. Jag tycker att det är viktigt att Lilla kommer igång i skolan och jag vet ju inte själv vad vi behöver göra eller vad vi behöver anpassa för att det ska gå vägen.
Och sen bad jag om ett bollplank för egen del. Någon som kan npf och som kan stödja och finnas för mig för att jag sen ska kunna finnas för Lilla. Om jag får välja mellan psykologen och kuratorn, väljer jag psykologen.
Sista saken jag bad om var någon form av insats för syskonen, inte enskilda samtal med psykolog utan kanske en grupp där barnen får se att de inte är så ensamma om att ha syskon som inte är som alla andra, som slåss eller kanske blir arga för ingenting eller kanske reagerar på ett sätt man inte förväntar.
Om en och en halv vecka har de team-möte och då ska de diskutera Lilla och vilka insatser man kan sätta in. Därefter ska jag få någon form av besked och förhoppningsvis sätter det som ska hända, igång fort!
Mötet kändes bra och nu hoppas jag att de återkommer snart med något som känns bra.
Men, det är svårt att på en timma dels beskriva barnet och dels be om rätt hjälp. Hur tusan ska man veta vilken hjälp man kan få? Det jag hade önskat är att de visar upp ett helt smörgåsbord av insatser och stöd och att man kan få välja och vraka och plocka ut det som man tycker känns bäst och mest värdefullt här och nu.
Det känns i efterhand som att jag glömde berätta massor och eftersom Lilla är så lugn just nu, så förtränger jag snabbt hur illa det kan vara. Just i detta nu känns det överkomligt. Men, vem vet vad som händer om en vecka, eller två?
Det jag bad om, var stöd och hjälp inför skolbytet så att det ska fungera. Jag tycker att det är viktigt att Lilla kommer igång i skolan och jag vet ju inte själv vad vi behöver göra eller vad vi behöver anpassa för att det ska gå vägen.
Och sen bad jag om ett bollplank för egen del. Någon som kan npf och som kan stödja och finnas för mig för att jag sen ska kunna finnas för Lilla. Om jag får välja mellan psykologen och kuratorn, väljer jag psykologen.
Sista saken jag bad om var någon form av insats för syskonen, inte enskilda samtal med psykolog utan kanske en grupp där barnen får se att de inte är så ensamma om att ha syskon som inte är som alla andra, som slåss eller kanske blir arga för ingenting eller kanske reagerar på ett sätt man inte förväntar.
Om en och en halv vecka har de team-möte och då ska de diskutera Lilla och vilka insatser man kan sätta in. Därefter ska jag få någon form av besked och förhoppningsvis sätter det som ska hända, igång fort!
Mötet kändes bra och nu hoppas jag att de återkommer snart med något som känns bra.
Första hab-mötet
Jag ska om en liten stund ge mig av för att ha det första hab-mötet för Lilla. Jag har varit med på första mötet för Storbonus och vet ungefär hur det går till.
Det är inte särskilt roligt, men jag förstår att det är tvunget för att de ska kunna ge den hjälp som sedan behövs. Jag förväntas berätta hela Lillas historia – en gång till för nya människor som ska fundera ut lämpligaste och bästa åtgärderna för Lilla och oss som familj.
Med tanke på vad som kom ut av det hela för Storbonus, så sjönk mina förväntningar kraftigt häromdagen. Vi får väl se om det blir bättre för Lillas del?
Det är inte särskilt roligt, men jag förstår att det är tvunget för att de ska kunna ge den hjälp som sedan behövs. Jag förväntas berätta hela Lillas historia – en gång till för nya människor som ska fundera ut lämpligaste och bästa åtgärderna för Lilla och oss som familj.
Med tanke på vad som kom ut av det hela för Storbonus, så sjönk mina förväntningar kraftigt häromdagen. Vi får väl se om det blir bättre för Lillas del?
Utveckling
Lilla var trött idag när hon gick iväg till dagis, men fast besluten att gå. Barnen är ju så söta och idag skulle Fröken Hs son vara på avdelningen, vilket betyder att Lilla skulle få träffa sin älskade Fröken H en liten liten stund.
Det är spännande att se utvecklingen Lilla har haft de senaste månaderna. Hur hon från att vara ilsken, aggressiv, bråkig, nedstämd, snarstucken, lättstörd och mycket svår att ha att göra med har ändrats till att vara mycket mer öppen och "lätt". Visst har hon fortfarande utbrott, men de är inte av samma dignitet. Visst är hon trött och irriterad ibland, men det är heller inte alls i samma nivå.
Igår kunde hon sätta ord på att hon kände sig arg i kroppen, men att hon inte visste varför. Hon kunde säga det utan att skälla, bråka och skrika. Jag, som vuxen och med lite mer erfarenhet, gissar att det hon kände var ett stresspåslag för att hon varit bland dagisbarnen hela dagen och verkligen kämpat med koncentration och att göra rätt. Jag sa att när man känner sig arg i kroppen är det ofta bra att göra något fysiskt för att bli av med arget. Det accepterade hon rakt av och föreslog själv att hon skulle cykla en runda med nya cykeln. Lilla var ute mer än en timma och när hon kom hem igen var arget borta och Lilla var nöjd och glad.
Vi pratade också om hur lätt hon hade haft för att välja cykel och då berättar hon att det var inte ett dugg svårt att välja. Det var självklart vilken cykel hon ville ha! Och sen undrade hon igen hur medicinen kunde veta vad hon egentligen ville ;-)
Tänk. Det var den här medicinen jag hade så svårt att acceptera att hon skulle få. Tänk om jag inte vågat!! Då hade det varit jag som förvägrat henne denna förbättring.
På tisdag ska vi diskutera ny medicin. Och jag har kommit fram till samma slutsats som den förra. Jag är med på att testa, går det bra så gör det och gör det inte det så avslutar vi. Jag ska inte undanhålla henne något som kan göra henne gott.
Det är spännande att se utvecklingen Lilla har haft de senaste månaderna. Hur hon från att vara ilsken, aggressiv, bråkig, nedstämd, snarstucken, lättstörd och mycket svår att ha att göra med har ändrats till att vara mycket mer öppen och "lätt". Visst har hon fortfarande utbrott, men de är inte av samma dignitet. Visst är hon trött och irriterad ibland, men det är heller inte alls i samma nivå.
Igår kunde hon sätta ord på att hon kände sig arg i kroppen, men att hon inte visste varför. Hon kunde säga det utan att skälla, bråka och skrika. Jag, som vuxen och med lite mer erfarenhet, gissar att det hon kände var ett stresspåslag för att hon varit bland dagisbarnen hela dagen och verkligen kämpat med koncentration och att göra rätt. Jag sa att när man känner sig arg i kroppen är det ofta bra att göra något fysiskt för att bli av med arget. Det accepterade hon rakt av och föreslog själv att hon skulle cykla en runda med nya cykeln. Lilla var ute mer än en timma och när hon kom hem igen var arget borta och Lilla var nöjd och glad.
Vi pratade också om hur lätt hon hade haft för att välja cykel och då berättar hon att det var inte ett dugg svårt att välja. Det var självklart vilken cykel hon ville ha! Och sen undrade hon igen hur medicinen kunde veta vad hon egentligen ville ;-)
Tänk. Det var den här medicinen jag hade så svårt att acceptera att hon skulle få. Tänk om jag inte vågat!! Då hade det varit jag som förvägrat henne denna förbättring.
På tisdag ska vi diskutera ny medicin. Och jag har kommit fram till samma slutsats som den förra. Jag är med på att testa, går det bra så gör det och gör det inte det så avslutar vi. Jag ska inte undanhålla henne något som kan göra henne gott.
onsdag 6 maj 2009
PRAO
Idag har Lilla prao. Hon gav sig iväg tio minuter i åtta och förklarade för mig att hon inte skulle vara blyg, för då kan man inte ändra på sig tills imorgon och prata mycket då. Hennes mål var att prata mycket redan idag *S*
Hon verkade inte vara nervös. Hon verkade inte vara stressad alls. Det är ett stort framsteg! Hon ska vara ensam prao-elev på avdelningen och hon har ingen annan att luta sig emot eller gömma sig bakom.
Jag hoppas att hon är lika glad när hon kommer hem ikväll, som hon var när hon gick!
Hon verkade inte vara nervös. Hon verkade inte vara stressad alls. Det är ett stort framsteg! Hon ska vara ensam prao-elev på avdelningen och hon har ingen annan att luta sig emot eller gömma sig bakom.
Jag hoppas att hon är lika glad när hon kommer hem ikväll, som hon var när hon gick!
Rekord!
Lilla har nu varit i skolan i tre hela skolveckor i sträck och hon är inne på sin fjärde. Hon säger att hon ska slå rekord och vara i skolan alla dagar fram till sommarlovet.
Det vore fantastiskt om det gick!
Det vore fantastiskt om det gick!
Måndagen
Jag kom iväg till jobbet tidigare än vanligt och när klockan närmade sig 7 började jag vänta på att Lilla skulle ringa. Klockan blev kvart över och klockan blev halv åtta och fortfarande inget telefonsamtal.
Vid tjugo i åtta smsade jag maken och frågade hur det gått för Lilla på morgonen. Och fick svaret att hon redan gått till skolan och att hon varit väldigt hostig. Efter det väntade jag mig att hon skulle ringa mig under dagen. Ett samtal som aldrig kom!
Jag kom hem, Stora kom hem, Bonussonen kom hem, men ingen Lilla. Närmare en timma efter skolan hade slutat ringde jag henne på mobilen. Det visade sig att hon tillsammans med Bästis hade gått till skogen och "plockat harsyra och annat sånt man kan äta"! När hon till slut kom hem, var hon hur pigg som helst. Glad och nöjd! Av det som var på söndagen fanns inte ett spår. Ingenting!
Jag hänger inte med i de snabba kasten. Jag förstår inte vad som händer och varför. Men, jag är glad för att hon är så glad och nöjd!
Vid tjugo i åtta smsade jag maken och frågade hur det gått för Lilla på morgonen. Och fick svaret att hon redan gått till skolan och att hon varit väldigt hostig. Efter det väntade jag mig att hon skulle ringa mig under dagen. Ett samtal som aldrig kom!
Jag kom hem, Stora kom hem, Bonussonen kom hem, men ingen Lilla. Närmare en timma efter skolan hade slutat ringde jag henne på mobilen. Det visade sig att hon tillsammans med Bästis hade gått till skogen och "plockat harsyra och annat sånt man kan äta"! När hon till slut kom hem, var hon hur pigg som helst. Glad och nöjd! Av det som var på söndagen fanns inte ett spår. Ingenting!
Jag hänger inte med i de snabba kasten. Jag förstår inte vad som händer och varför. Men, jag är glad för att hon är så glad och nöjd!
söndag 3 maj 2009
Uselt
Lilla har haft en riktigt dålig dag, som avslut på en knagglig vecka. Hon är dödstrött. Hon har flera gånger lagt sig i soffan, tagit av sina glasögon och bara blundat och vilat. Hon säger att hon mår illa, att hon har huvudvärk och är trött. Jag tog tempen på henne i förmiddags och då hade hon 37,8°, lite varmare än hon brukar vara, men det är ju inte feber.
Jag vet inte riktigt vad som gör denna relativt kraftiga försämring. Hon har varit ovanligt, ja med nya tidens mått mätt, taggig och stingslig senaste veckan. Hon har skällt på mig och på de andra och hon har haft nära till ilska på ett sätt som hon inte haft på flera veckor innan.
Vi har ökat medicinen sen i måndags, jag vet inte om det kan påverka?
Igår köpte vi cykel till henne och då var vi i två cykelaffärer och hon fick välja. Det kanske kan förklara dagens dipp?
Det är mycket pollen. Väldigt mycket pollen. Hon hostar sen fem veckor tillbaka både dagtid och nattetid. I veckan diffade fev1-värdet 30% från morgon till kväll. Känner hon av astman och allergin trots att hon inte klagar på "jobbigt att andas"?
Vi är stora familjen sen i fredags och det skulle också kunna förklara att hon är trött idag.
Frågan är vad som händer imorgon. Risken är stor att jag bara hinner in till jobbet innan hon ringer och säger att hon inte orkar gå i skolan och jag behöver åka hem. Jag tar inte ut det i förskott, men jag förbereder mig mentalt på att det kan hända.
Jag vet inte riktigt vad som gör denna relativt kraftiga försämring. Hon har varit ovanligt, ja med nya tidens mått mätt, taggig och stingslig senaste veckan. Hon har skällt på mig och på de andra och hon har haft nära till ilska på ett sätt som hon inte haft på flera veckor innan.
Vi har ökat medicinen sen i måndags, jag vet inte om det kan påverka?
Igår köpte vi cykel till henne och då var vi i två cykelaffärer och hon fick välja. Det kanske kan förklara dagens dipp?
Det är mycket pollen. Väldigt mycket pollen. Hon hostar sen fem veckor tillbaka både dagtid och nattetid. I veckan diffade fev1-värdet 30% från morgon till kväll. Känner hon av astman och allergin trots att hon inte klagar på "jobbigt att andas"?
Vi är stora familjen sen i fredags och det skulle också kunna förklara att hon är trött idag.
Frågan är vad som händer imorgon. Risken är stor att jag bara hinner in till jobbet innan hon ringer och säger att hon inte orkar gå i skolan och jag behöver åka hem. Jag tar inte ut det i förskott, men jag förbereder mig mentalt på att det kan hända.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)