Utveckling

Lilla var trött idag när hon gick iväg till dagis, men fast besluten att gå. Barnen är ju så söta och idag skulle Fröken Hs son vara på avdelningen, vilket betyder att Lilla skulle få träffa sin älskade Fröken H en liten liten stund.

Det är spännande att se utvecklingen Lilla har haft de senaste månaderna. Hur hon från att vara ilsken, aggressiv, bråkig, nedstämd, snarstucken, lättstörd och mycket svår att ha att göra med har ändrats till att vara mycket mer öppen och "lätt". Visst har hon fortfarande utbrott, men de är inte av samma dignitet. Visst är hon trött och irriterad ibland, men det är heller inte alls i samma nivå.

Igår kunde hon sätta ord på att hon kände sig arg i kroppen, men att hon inte visste varför. Hon kunde säga det utan att skälla, bråka och skrika. Jag, som vuxen och med lite mer erfarenhet, gissar att det hon kände var ett stresspåslag för att hon varit bland dagisbarnen hela dagen och verkligen kämpat med koncentration och att göra rätt. Jag sa att när man känner sig arg i kroppen är det ofta bra att göra något fysiskt för att bli av med arget. Det accepterade hon rakt av och föreslog själv att hon skulle cykla en runda med nya cykeln. Lilla var ute mer än en timma och när hon kom hem igen var arget borta och Lilla var nöjd och glad.

Vi pratade också om hur lätt hon hade haft för att välja cykel och då berättar hon att det var inte ett dugg svårt att välja. Det var självklart vilken cykel hon ville ha! Och sen undrade hon igen hur medicinen kunde veta vad hon egentligen ville ;-)

Tänk. Det var den här medicinen jag hade så svårt att acceptera att hon skulle få. Tänk om jag inte vågat!! Då hade det varit jag som förvägrat henne denna förbättring.

På tisdag ska vi diskutera ny medicin. Och jag har kommit fram till samma slutsats som den förra. Jag är med på att testa, går det bra så gör det och gör det inte det så avslutar vi. Jag ska inte undanhålla henne något som kan göra henne gott.