Så här blev det

Kuratorn hade jag träffat förut och hon är okej. Psykologen som var med idag verkar ha full koll och jag kände att det klickade bra med henne!

Men, det är svårt att på en timma dels beskriva barnet och dels be om rätt hjälp. Hur tusan ska man veta vilken hjälp man kan få? Det jag hade önskat är att de visar upp ett helt smörgåsbord av insatser och stöd och att man kan få välja och vraka och plocka ut det som man tycker känns bäst och mest värdefullt här och nu.

Det känns i efterhand som att jag glömde berätta massor och eftersom Lilla är så lugn just nu, så förtränger jag snabbt hur illa det kan vara. Just i detta nu känns det överkomligt. Men, vem vet vad som händer om en vecka, eller två?

Det jag bad om, var stöd och hjälp inför skolbytet så att det ska fungera. Jag tycker att det är viktigt att Lilla kommer igång i skolan och jag vet ju inte själv vad vi behöver göra eller vad vi behöver anpassa för att det ska gå vägen.

Och sen bad jag om ett bollplank för egen del. Någon som kan npf och som kan stödja och finnas för mig för att jag sen ska kunna finnas för Lilla. Om jag får välja mellan psykologen och kuratorn, väljer jag psykologen.

Sista saken jag bad om var någon form av insats för syskonen, inte enskilda samtal med psykolog utan kanske en grupp där barnen får se att de inte är så ensamma om att ha syskon som inte är som alla andra, som slåss eller kanske blir arga för ingenting eller kanske reagerar på ett sätt man inte förväntar.

Om en och en halv vecka har de team-möte och då ska de diskutera Lilla och vilka insatser man kan sätta in. Därefter ska jag få någon form av besked och förhoppningsvis sätter det som ska hända, igång fort!

Mötet kändes bra och nu hoppas jag att de återkommer snart med något som känns bra.