Om Lilla inte hade haft de funktionsnedsättningar hon har, hade det gjort lika ont i mammahjärtat att höra henne berätta om vad som händer i skolan?
Är det för att jag känner att hon inte har något att sätta emot, att hon är så utsatt, hudlös och utlämnad som det känns som ett slag i magen när hon säger att "det nog är ett finare sätt att säga att Bästis inte vill vara med mig?"
tisdag 25 oktober 2011
Mindfulness och retreat?
Det här hade varit intressant om jag hade haft möjlighet. Kanske har någon annan det?
Det handlar om mindfulness och retreat för föräldrar till barn med speciella behov och jag kan lova att Linda har erfarenhet av barn med särskilda behov och att hon vet vad hon pratar om!
Det handlar om mindfulness och retreat för föräldrar till barn med speciella behov och jag kan lova att Linda har erfarenhet av barn med särskilda behov och att hon vet vad hon pratar om!
måndag 24 oktober 2011
Berg- och dalbana
Den där Lilla tvärkraschade i fredags, vilket inte var så konstigt med tanke på hur hon mått i flera veckor nu. Hon sov i timmar och kom upp med axlarna i höjd med knävecken, ljudkänslig och mycket irriterad. Hon stängde in sig på rummet mest hela dagen och varken ville eller orkade något annat. Fast hon var ledsen över att inte ha orkat gå i skolan en hel vecka. Det är någon form av mål för henne – att orka hela veckor.
I lördags var det kalas med trettio personer och Lilla hade längtat, sett fram emot att få träffa kusiner och kusinens flickvän. Och Lilla orkade. Och hon var glad och nöjd.
Igår, söndag stängde hon in sig igen och kom knappt ut när vi skulle äta. Och jag var lite orolig för hur det skulle gå idag måndag. Skulle hon komma upp, skulle hon orka komma iväg?
Det första hon sa var att hon hade jätteont i huvdet. Och jag såg att hon inte var pigg, men hon åt frukost, borstade tänderna och kollade med mig att jag packat ner medicin. Jag satt som på nålar och väntade på att klockan skulle bli dags för henne att ta väskan och gå till bussen. Och jodå. Hon tog sina saker och kom iväg.
Nu hoppas jag bara att det var rätt beslut och att hon orkar hela dagen. Hon har kort dag idag och resten av veckan är temavecka, vilket betyder schemabrytande aktiviteter och kortare dagar vilket är en stress i sig.
I lördags var det kalas med trettio personer och Lilla hade längtat, sett fram emot att få träffa kusiner och kusinens flickvän. Och Lilla orkade. Och hon var glad och nöjd.
Igår, söndag stängde hon in sig igen och kom knappt ut när vi skulle äta. Och jag var lite orolig för hur det skulle gå idag måndag. Skulle hon komma upp, skulle hon orka komma iväg?
Det första hon sa var att hon hade jätteont i huvdet. Och jag såg att hon inte var pigg, men hon åt frukost, borstade tänderna och kollade med mig att jag packat ner medicin. Jag satt som på nålar och väntade på att klockan skulle bli dags för henne att ta väskan och gå till bussen. Och jodå. Hon tog sina saker och kom iväg.
Nu hoppas jag bara att det var rätt beslut och att hon orkar hela dagen. Hon har kort dag idag och resten av veckan är temavecka, vilket betyder schemabrytande aktiviteter och kortare dagar vilket är en stress i sig.
tisdag 11 oktober 2011
Läxor
Lilla har läxor. Inget konstigt med det, om man är fjorton och går i åttan. Det är bara det att jag måste sitta med henne hela tiden och lotsa henne genom varenda moment. Om hon nu vet vad hon har i läxa, förstås.
Det börjar bli tungt. Det börjar bli jobbigt att göra alla uppgifter man gör i åttan, samtidigt som jag själv både jobbar och pluggar.
Det börjar bli tungt. Det börjar bli jobbigt att göra alla uppgifter man gör i åttan, samtidigt som jag själv både jobbar och pluggar.
söndag 9 oktober 2011
Skolvecka
Hon har gått i skolan hela veckan men tvivale vad hon har varit trött och hängig när hon kommit hem. Och vilket humör hon har! Herreminje. Det är inte så bra just nu alltså.
Igår Liseberg. Idag bio.
Jag förstår att hon kommer vara helt slut imorgon. Och kommer hon orka skolan då? Ständigt denna balansgång. Ständigt dessa val och kval.
Hon behöver få göra roliga saker. Hon behöver orka skolan.
Igår Liseberg. Idag bio.
Jag förstår att hon kommer vara helt slut imorgon. Och kommer hon orka skolan då? Ständigt denna balansgång. Ständigt dessa val och kval.
Hon behöver få göra roliga saker. Hon behöver orka skolan.
söndag 2 oktober 2011
Trött, tröttare, Lilla
Jag väckte henne idag strax efter tio och efter drygt 12 timmars sömn. Hon hade sovit i ett sträck utan att vakna en enda gång. Hon orkade knappt öppna ögonen utan låg med huvudet i mitt knä och slumrade en stund till och när jag gick ut från hennes rum för att göra frukost till henne sa hon: "om jag somnar igen, kan du väcka mig".
Hon kom upp själv efter en kvart. Hon orkade knappt sitta upp på stolen. Hon åt frukost, både en tallrik frukt och två mackor. Sen knuffade hon undan tallrik och glas och la sig på bordet. När jag dukat av flyttade hon sig till golvet och la sig där och nu har hon gått in på sitt rum och lagt sig igen.
Trött. Tröttare. Lilla.
Hur ska det gå imorgon? Vilken plan kan vi ha framöver? Kan jag bara luta mig tillbaka i lugn förvissning om att det löser sig, sådär som det brukar göra med vila och sjukskrivning, eller ska jag bli orolig? Lilla själv börjar bli orolig för att hon inte ska orka vara i skolan och att hon ska bli sjukskriven. Just nu är det nog hennes största fasa. Hon förstår att hon kommer halka efter i skolan och hon förstår nyttan med att vara godkänd i betygen. Samtidigt vet jag att hon, när/om hon blir så nedstämd och utmattad, förstår att hon behöver vila ikapp. Men, varför alltid betala detta höga pris?
Hon kom upp själv efter en kvart. Hon orkade knappt sitta upp på stolen. Hon åt frukost, både en tallrik frukt och två mackor. Sen knuffade hon undan tallrik och glas och la sig på bordet. När jag dukat av flyttade hon sig till golvet och la sig där och nu har hon gått in på sitt rum och lagt sig igen.
Trött. Tröttare. Lilla.
Hur ska det gå imorgon? Vilken plan kan vi ha framöver? Kan jag bara luta mig tillbaka i lugn förvissning om att det löser sig, sådär som det brukar göra med vila och sjukskrivning, eller ska jag bli orolig? Lilla själv börjar bli orolig för att hon inte ska orka vara i skolan och att hon ska bli sjukskriven. Just nu är det nog hennes största fasa. Hon förstår att hon kommer halka efter i skolan och hon förstår nyttan med att vara godkänd i betygen. Samtidigt vet jag att hon, när/om hon blir så nedstämd och utmattad, förstår att hon behöver vila ikapp. Men, varför alltid betala detta höga pris?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)