Så här blev det

Det blev två dagar i skolan för Lilla. Avslutningsdagen och dagen före. Hon var glad, men helt utmattad av att komma tillbaka. Hon stängde in sig i sitt rum när hon kom hem från skolan, ville inte prata, ville inte ens se oss andra. Hon var helt slut. Och det hade aldrig varit möjligt att få henne att komma tillbaka och vara i skolan om det hade varit aktuellt istället för jullov.

Nu efter några dagars jullov och jag får små rapporter från henne, Stora och Pappan så är det klart och tydligt så att hon inte alls mår bra och inte alls är på benen ordentligt och på bättringsvägen. Tvärtom. Hon rasade rakt ned och var riktigt uschlig ett par dagar och ringde mig och bara grät. I de fallen är det inte helt lätt att vara förälder 25 mil bort och vilja trösta.

Det är ett knappt ett par veckor kvar till skolan börjar och det är ytterligare någon vecka innan det är möte med läkare och rektor för att försöka få till stånd någon form av adekvat stöd för Lilla i skolan. Jag vet att jag behöver vara rejält förberedd och jag vet att jag måste försöka hitta en ingång till att få rektor att förstå Lillas faktiskt rätt omfattande svårigheter. Men, hur ska det gå? Hur ska jag hitta rätt väg?

Lite lägre

Det går bara nedåt. Ännu mera nedåt.

Det är inte roligt alls.

Upp och ner och upp och jättemycket ner

Planen att försöka komma tillbaka till skolan idag, gick helt om intet. Hon har vilat precis hela dagen, vill inte äta, orkar inte prata och vill inte vara där vi andra är.

Jag tror att jag hade för bråttom. Eller, jag vet att jag hade för bråttom. Hon behövde lite mer tid och hon behövde vara lite mer stabil.

Ett litet myrsteg till – eller faktiskt ett par!

Jag väckte Lilla strax efter 11 och då ville hon ha risgrynsgröt! Tänk hon VILL något =)=) Det är också ett framsteg. Det gick ju inte att ordna fram risgrynsgröt till frukost, men det finns nu några timmar senare en stor bytta risgröt till lunch.

Vi hade noga skrivit schema igårkväll för att förbereda henne på att vi var tvungna att göra matte idag. Hon har oerhört svårt att koncentrera sig nu, tusen gånger värre än i vanliga fall och hon fladdrar iväg på minsta lilla impuls. Att försöka få henne att räkna då är inte lätt. Men, vi gjorde 11 tal! Den som sett Lilla under ett mattepass förstår hur stort det är att klara av elva tal. Nu skriver jag förvisso allt, eftersom hon inte har en chans att klara både att skriva, räkna och koncentrera sig – men ändå! Och det är inte jag som räknar, det får hon göra. Antingen för hand/huvudräkning eller på miniräknare. Men elva tal är ett helt uppslag och det är jättebra och ett stort steg!

Efter det ville hon gå ut och skotta snö. Hon har inte varit utomhus på väldigt länge förutom den korta lilla sträcka det är från huset till bilen, in till barnmottagningen, till bilen och in i huset. Hon orkade inte skotta all snö, men hon var ute i drygt en kvart. Efter det bytte hon med min hjälp om till träningskläder och körde 15 min på crosstrainern och därefter dusch. Hon har alltså både rört på sig och fått frisk luft. Det är både bra och nyttigt.

När hon var klar i duschen kom hon ut och talade om att hon tänkte photoshoppa en stund. Det är också bra och ett steg i rätt riktning.

Se, det är många myrsteg framåt. Och jag är glad för det! Väldigt glad!

Ett myrsteg framåt?

Lilla sover minst fem timmar mer varje natt jämfört med vad hon sover normalt. Hon är fortfarande labil men kanske kanske lite mindre arg än för en vecka sen? Jag har genom att enbart servera sånt jag vet och är säker på att hon äter, fått henne att börja äta hyggligt igen och hon till och med säger att hon är hungrig!

Men, det är nära till tårar och det är synnerligen begränsat med ork.

Harry Potter-träff

För ett par månader sen bestämdes det att konfa-gruppen skulle ha Harry Potter-träff den här helgen. Lilla anmälde sig och snart är det dags att åka.

Snälla, håll tummarna för att hon kommer iväg, att hon orkar stanna kvar, att hon har haft åtminstone lite roligt imorgon när hon kommer hem igen.

Det här kan innebära en vändpunkt nämligen. I den här gruppen är hon någon. Hon får vara Lilla och omtyckt för att hon är just Lilla. De pratar med henne, de lyssnar på henne och hon är delaktig. Det är jättegoa ungdomar och jag är så glad att hon håller i kontakten med dem. Måtte det bli bra!

Sjukskrivet

Lilla är sjukskriven resten av terminen och läkaren vill skriva intyg på att skolan MÅSTE anpassa bättre runt henne och ha ett möte med dem så fort skolan startar i januari, men allra helst byta skolform.

Det är jobbigt nu.