Lilla är instabil för tillfället. Hon skäller igen. Hon har harar i benen, hon skuttar fram hela tiden, hon söker konflikter och hon gråter utan anledning.
Det är svårt, det här.
tisdag 28 juli 2009
tisdag 21 juli 2009
Parasollflygning!
Vi bygger 40 kvm altan längs hela baksidan av huset. Barnen har varit med och burit, grävt, flyttat sten och krattat. Idag har vi lagt alla reglar och Lilla var med och bar. Hon säger att det är en bra sak att göra, för man måste ta i ordentligt och det tycker hon om!
Nåväl. Det har blåst rejält i våra trakter idag, alltså riktigt ordentligt. Maken hade fällt upp det nya stora parasollet. Parasollet stod i en 50 kilo tung fot. Plötsligt tog vinden tag i parasollet, varpå Lilla hugger tag i det och Lilla med parasoll LYFTER och flyger ett par meter, innan Lilla släpper taget och trillar ner bland reglar och gör sig illa i armen.
Det känns som en väldigt typisk Lillagrej. Jag tror inte att någon av de andra barnen skulle råkat ut för samma sak i samma situation! Tur i oturen att hon kom såpass välbehållen ur incidenten som hon ändå gjorde och att inget annat hände. Det hade kunnat gå ungefär precis hur illa som helst, med tanke på hur det ser ut på vår baksida för tillfället.
Lilla blev rädd och ledsen, parasollet gick sönder. Men, nu såhär i efterhand kan både jag och Lilla skratta åt det.
Det är inte så många som har flugit parasoll ;-)
Nåväl. Det har blåst rejält i våra trakter idag, alltså riktigt ordentligt. Maken hade fällt upp det nya stora parasollet. Parasollet stod i en 50 kilo tung fot. Plötsligt tog vinden tag i parasollet, varpå Lilla hugger tag i det och Lilla med parasoll LYFTER och flyger ett par meter, innan Lilla släpper taget och trillar ner bland reglar och gör sig illa i armen.
Det känns som en väldigt typisk Lillagrej. Jag tror inte att någon av de andra barnen skulle råkat ut för samma sak i samma situation! Tur i oturen att hon kom såpass välbehållen ur incidenten som hon ändå gjorde och att inget annat hände. Det hade kunnat gå ungefär precis hur illa som helst, med tanke på hur det ser ut på vår baksida för tillfället.
Lilla blev rädd och ledsen, parasollet gick sönder. Men, nu såhär i efterhand kan både jag och Lilla skratta åt det.
Det är inte så många som har flugit parasoll ;-)
måndag 20 juli 2009
Ojojoj!
Vad hon pratar.
Vad hon skuttar.
Vad hon skrattar.
Vad hon kramas.
Hon är hemma nu. Lika intensiv som alltid. =)
Vad hon skuttar.
Vad hon skrattar.
Vad hon kramas.
Hon är hemma nu. Lika intensiv som alltid. =)
lördag 18 juli 2009
söndag 12 juli 2009
torsdag 9 juli 2009
Identitet och roll
Lillas stora förändring gör att jag inte riktigt hinner med. Jag vet inte riktigt var jag är i förhållande till henne.
Hon har alltid varit extremt beroende av mig. Hon har alltid krävt. Hon har alltid behövt. Och hon har alltid fått. Det är som att det inte har funnits en klar gräns mellan henne och mig. Vi har levt i symbios. Hon har behövt, jag har gett. Jag har behövt ge och hon har fått. Det är som att fosterstadiet inte gått över, att navelsträngen aldrig klipptes. Hon behövde mig längre än de nio månader vi var ett och kanske att jag behövde någon som behövde mig?
Men, så på mindre än ett halvår, genom rätt diagnos, rätt hjälp, förståelse och rätt mediciner händer något som jag inte trodde var möjligt.
Hon har tagit oändligt stora steg i sin utveckling. Hon har förändrats. Hon har vuxit. Inte bara fysiskt utan även mentalt. Hon är inte ett litet barn längre. Hon har en förståelse för sig själv, för sig själv i förhållande till andra, för sig själv som annorlundatänkare. Och hon håller på att klippa navelsträngen. Hon håller på att skapa en gräns mellan oss. Skapa ett avstånd. Ett eget Lilla skiljt från mig.
Vad blir då jag? Var finns jag? Jag som alltid funnits för henne. En del av min identitet är att vara Lillas mamma. Inte en vanlig mamma, utan en mamma som är steget före, som planerar, tänker, förbereder, avleder och som är som en stor krockkudde mellan henne och verkligheten. Hur och på vilket sätt behövs jag nu? Vilken blir min nya roll? Vilken blir min nya identitet?
Detta är verkligen en resa. En intressant resa.
Hon har alltid varit extremt beroende av mig. Hon har alltid krävt. Hon har alltid behövt. Och hon har alltid fått. Det är som att det inte har funnits en klar gräns mellan henne och mig. Vi har levt i symbios. Hon har behövt, jag har gett. Jag har behövt ge och hon har fått. Det är som att fosterstadiet inte gått över, att navelsträngen aldrig klipptes. Hon behövde mig längre än de nio månader vi var ett och kanske att jag behövde någon som behövde mig?
Men, så på mindre än ett halvår, genom rätt diagnos, rätt hjälp, förståelse och rätt mediciner händer något som jag inte trodde var möjligt.
Hon har tagit oändligt stora steg i sin utveckling. Hon har förändrats. Hon har vuxit. Inte bara fysiskt utan även mentalt. Hon är inte ett litet barn längre. Hon har en förståelse för sig själv, för sig själv i förhållande till andra, för sig själv som annorlundatänkare. Och hon håller på att klippa navelsträngen. Hon håller på att skapa en gräns mellan oss. Skapa ett avstånd. Ett eget Lilla skiljt från mig.
Vad blir då jag? Var finns jag? Jag som alltid funnits för henne. En del av min identitet är att vara Lillas mamma. Inte en vanlig mamma, utan en mamma som är steget före, som planerar, tänker, förbereder, avleder och som är som en stor krockkudde mellan henne och verkligheten. Hur och på vilket sätt behövs jag nu? Vilken blir min nya roll? Vilken blir min nya identitet?
Detta är verkligen en resa. En intressant resa.
Torsdagsrapport
Flotten hade börjat gå sönder och när de hade kommit till ett annat flottbyggarställe hade de paddlat in till kanten och frågat några av de som jobbade på lägret vad de skulle göra. De hade fått till svar att det inte var någon fara och att de skulle kunna fortsätta sista biten till mål.
Det var ungefär två-tre timmar kvar av flottfärden. De var blöta och trötta. Och det slutade med att en av ledarna gick i land med barnen och att de andra två ledarna åkte den sista biten själva, för att hämta bilen och sen hämta barnen. Inatt ska de sova i stugor. De har fått duscha i varmvatten och de har fått gå på toa.
"Mamma, du förstår inte vilken LYX det är att få kissa på toaletten", berättade Lilla med mycket stor inlevelse i telefonen.
Sen berättade hon att ledar-T sovit till höger om henne och att Lill-A sovit till vänster om henne i tältet. Lilla hade vaknat igår natt av att Lill-A lagt sig på Lillas kudde. Lilla hade försökt putta bort honom, men han hade inte flyttat sig. Till slut hade hon väckt honom. Inatt hade Lill-A fått låna Lillas kudde och Lilla hade fått Lill-As gosedjur istället.
Det märks klart och tydligt att de har funnit varann. Lill-A får låna Lillas gameboy och Lill-A vill komma hit och leka med Lilla. Varje gång Lilla har ringt, sitter Lill-A bredvid henne.
Lilla berättade att alla barnen hade blivit arga någon gång under lägret. Lilla själv hade blivit arg två gånger. Båda gångerna för att saker inte var rättvisa ;-) Men, trots detta och trots regn och åska och snarkande pojkar, så säger hon att hon har jättesuperroligt och att hon vill åka igen, fast kanske inte på exakt samma sak.
Det måste väl vara ett gott betyg?
Det var ungefär två-tre timmar kvar av flottfärden. De var blöta och trötta. Och det slutade med att en av ledarna gick i land med barnen och att de andra två ledarna åkte den sista biten själva, för att hämta bilen och sen hämta barnen. Inatt ska de sova i stugor. De har fått duscha i varmvatten och de har fått gå på toa.
"Mamma, du förstår inte vilken LYX det är att få kissa på toaletten", berättade Lilla med mycket stor inlevelse i telefonen.
Sen berättade hon att ledar-T sovit till höger om henne och att Lill-A sovit till vänster om henne i tältet. Lilla hade vaknat igår natt av att Lill-A lagt sig på Lillas kudde. Lilla hade försökt putta bort honom, men han hade inte flyttat sig. Till slut hade hon väckt honom. Inatt hade Lill-A fått låna Lillas kudde och Lilla hade fått Lill-As gosedjur istället.
Det märks klart och tydligt att de har funnit varann. Lill-A får låna Lillas gameboy och Lill-A vill komma hit och leka med Lilla. Varje gång Lilla har ringt, sitter Lill-A bredvid henne.
Lilla berättade att alla barnen hade blivit arga någon gång under lägret. Lilla själv hade blivit arg två gånger. Båda gångerna för att saker inte var rättvisa ;-) Men, trots detta och trots regn och åska och snarkande pojkar, så säger hon att hon har jättesuperroligt och att hon vill åka igen, fast kanske inte på exakt samma sak.
Det måste väl vara ett gott betyg?
onsdag 8 juli 2009
Onsdagsrapport
Det åskar och regnar i Värmland. Flotten går fort ibland och långsamt ibland. Igår hade de åkt rakt in i en gren så all disk hade hamnat i vattnet och Stor-A och en av ledarna hade fått ta kanoten och paddla iväg och försöka fiska upp den.
Idag hade Lilla badat och tvättat håret och på frågan om hon nu luktade gott, svarade hon att hon gjorde det för första gången på länge! Det hade varit svettigt att bygga flotte ;-)
Hon är fortfarande sprudlande glad och tycker att det är roligt. Hon lät inte det minsta trött, hängig eller avig!
Jag kan knappt tro att det som händer är sant.
Idag hade Lilla badat och tvättat håret och på frågan om hon nu luktade gott, svarade hon att hon gjorde det för första gången på länge! Det hade varit svettigt att bygga flotte ;-)
Hon är fortfarande sprudlande glad och tycker att det är roligt. Hon lät inte det minsta trött, hängig eller avig!
Jag kan knappt tro att det som händer är sant.
tisdag 7 juli 2009
måndag 6 juli 2009
Rapport måndag
En jätteglad Lilla ringde för några timmar sen. De hade blivit väckta tidigt idag för att åka några mil till flottbyggarstället. Lilla hade tappat en av tabletterna vid frukosten och undrade hur det skulle gå i veckan när det saknades en. Vi kom överens om att det nog skulle gå bra ändå.
Det var antihistaminet, som hon i och för sig behöver, men om hon nu skulle tappa en av medicinerna var den bäst. Och med detta har jag lärt mig att det inte går att bara skicka med en full dosett, utan att alla mediciner måste finnas med i extra uppsättning.
Hon berättade att hon hade jättestora myggbett. Riktigt stora och riktigt fula. Hon ville ha betapred mot dem, redan. Jag avstyrde och rekommenderade kortisonsalva. Jag tror inte att den kommer att hjälpa särskilt mycket, men kanske något?
På förmiddagen hade de alla byggt på flotten. De hade byggt halva och när Lilla ringde mig lagade hon och Lill-A lunch medan de andra fortsatte bygga. Det blev soppa idag. Efter sopplunchen skulle de fortsätta bygga flotte och därefter äntligen få ge sig iväg. Det regnade inte men det var mulet och Lilla tyckte att det var bra flottbyggarväder!
Hon är fortfarande jätteglad och jättenöjd och tycker att det är fantastiskt roligt! =)
Det var antihistaminet, som hon i och för sig behöver, men om hon nu skulle tappa en av medicinerna var den bäst. Och med detta har jag lärt mig att det inte går att bara skicka med en full dosett, utan att alla mediciner måste finnas med i extra uppsättning.
Hon berättade att hon hade jättestora myggbett. Riktigt stora och riktigt fula. Hon ville ha betapred mot dem, redan. Jag avstyrde och rekommenderade kortisonsalva. Jag tror inte att den kommer att hjälpa särskilt mycket, men kanske något?
På förmiddagen hade de alla byggt på flotten. De hade byggt halva och när Lilla ringde mig lagade hon och Lill-A lunch medan de andra fortsatte bygga. Det blev soppa idag. Efter sopplunchen skulle de fortsätta bygga flotte och därefter äntligen få ge sig iväg. Det regnade inte men det var mulet och Lilla tyckte att det var bra flottbyggarväder!
Hon är fortfarande jätteglad och jättenöjd och tycker att det är fantastiskt roligt! =)
söndag 5 juli 2009
Läger!
Lilla är framme vid första anhalten, tillsammans med de tre grabbarna och de tre ledarna. De har slagit upp tältet och väntade nu på mat. Det hade inte alls varit jobbigt att åka, utan hade bara gått bra. Hon hade köpt tre olika sorters godis när de stannade och fick bunkra upp inför de fyra-fem dagarna på flotten. Hon lät jätteglad och hon var väldigt förväntansfull!
Hon vaknade pigg och glad i morse. Vi åt frukost på balkongen och packade ihop de sista sakerna. På väg till uppsamlingsplatsen skulle vi stanna till och inhandla ett paket rapsy att skicka med, så att Lilla hade en möjlighet att få lite sås till de kokta potatisarna de ska äta mest hela veckan. Det kan bli lite lätt torrt om man enbart får kokt potatis, hela tiden. Sagt och gjort. Vi gjorde en snabb raid på Lokala Kvantum, och fortsatte bilresan in mot stan. När vi kommit ytterligare en bit på motorvägen inser Lilla att vi glömt hennes kudde!
Det fanns ingen tid att vända och hämta kudden. Däremot skulle vi passera ett av landets största Maxi. Vi skyndade oss in, letade upp en kudde och ett örngott, betalade och åkte sista fem minuterna till uppsamlingsplatsen.
Allt detta förlöpte över förväntan. För Lilla hade den här situationen blivit en katastrof för inte så längesen, idag frågade hon ett par gånger om vi skulle hinna och om vi skulle komma försent. Det behövdes inte någon förklaring. Det behövdes inte upprepning och försäkringar om att vi skulle hinna. Hon accepterade. Det enda som hände var att hon manade på maken att skynda sig, när hon tyckte han släpade benen efter sig. Det var allt. Vilket framsteg det ändå är!
Och nu, framme. Förväntansfull. Inte nervös. Inte ledsen. Inte påtagligt påverkad av att vara ifrån mig. Bara nöjd och glad.
Det är stort.
Hon vaknade pigg och glad i morse. Vi åt frukost på balkongen och packade ihop de sista sakerna. På väg till uppsamlingsplatsen skulle vi stanna till och inhandla ett paket rapsy att skicka med, så att Lilla hade en möjlighet att få lite sås till de kokta potatisarna de ska äta mest hela veckan. Det kan bli lite lätt torrt om man enbart får kokt potatis, hela tiden. Sagt och gjort. Vi gjorde en snabb raid på Lokala Kvantum, och fortsatte bilresan in mot stan. När vi kommit ytterligare en bit på motorvägen inser Lilla att vi glömt hennes kudde!
Det fanns ingen tid att vända och hämta kudden. Däremot skulle vi passera ett av landets största Maxi. Vi skyndade oss in, letade upp en kudde och ett örngott, betalade och åkte sista fem minuterna till uppsamlingsplatsen.
Allt detta förlöpte över förväntan. För Lilla hade den här situationen blivit en katastrof för inte så längesen, idag frågade hon ett par gånger om vi skulle hinna och om vi skulle komma försent. Det behövdes inte någon förklaring. Det behövdes inte upprepning och försäkringar om att vi skulle hinna. Hon accepterade. Det enda som hände var att hon manade på maken att skynda sig, när hon tyckte han släpade benen efter sig. Det var allt. Vilket framsteg det ändå är!
Och nu, framme. Förväntansfull. Inte nervös. Inte ledsen. Inte påtagligt påverkad av att vara ifrån mig. Bara nöjd och glad.
Det är stort.
torsdag 2 juli 2009
Anlänt!
En sån har Lilla fått. Den är nyare än min. Den är faktiskt helt ny. Jättesöt!
Och Lilla är glad. Nöjd. Och jag räknar med att det blir avlastning och en förbättring även för Stora. Enda är att Stora är lite avundsjuk för att Lilla fått en helt ny bärbar dator. Just nu tror jag att hon måste stå ut med att vara det, för att köpa fem såna datorer för att det ska bli rättvist, har vi verkligen inte råd med =/
Tack!
Jo, en sak till från hab igår. Vi fick mycket beröm för att vi har hittat en hel del strategier som fungerar för Lilla, för att vi har rätt tänk kring henne, för att vi försöker leda och lära henne och för att vi i mångt och mycket var på rätt spår.
Och det är tack vare all hjälp jag fått från alla andra föräldrar som frikostigt och tålmodigt delat med sig av sin egen erfarenhet och kunskap, som agerat bollplank och som har förklarat, kommit med ny input och nya tankar när jag inte förstått eller när jag har kört fast.
Ett stort och kollektivt tack till alla er! Utan er hade vi aldrig kommit så långt som vi faktiskt har gjort.
Och det är tack vare all hjälp jag fått från alla andra föräldrar som frikostigt och tålmodigt delat med sig av sin egen erfarenhet och kunskap, som agerat bollplank och som har förklarat, kommit med ny input och nya tankar när jag inte förstått eller när jag har kört fast.
Ett stort och kollektivt tack till alla er! Utan er hade vi aldrig kommit så långt som vi faktiskt har gjort.
onsdag 1 juli 2009
Hab
Idag har vi träffat en specialpedagog på hab och det var en mycket trevlig bekantskap. Hon hade massor av goda idéer och det verkar som att det _äntligen_ ska hända något!
Det så kallade startpaketet med föräldrainformation/föräldrautbildning är vi anmälda till i höst. Förhoppningsvis får vi plats och förhoppningsvis ligger det på en tid då vi har möjlighet att gå.
Jag beskrev nattningsproblemen, som inte är konstanta utan går i perioder och där jag inte hittar någon röd tråd, och hur Lilla kan kasta sig av och an i sängen i timmar och där hon helst vill att jag ska sitta hos henne tills hon somnar. Hur hon verkar ha ångest i dessa situationer och hur hon alldeles uppenbart mår väldigt dåligt - just då! Jag frågade om bolltäcke och berättade om en annan förälder som haft liknande problem och där barnet mått uppenbart bättre med bolltäcket. Specialpedagogen höll med om att det kunde vara en bra idé för Lilla och det verkade inte vara några problem alls att få ett sådant förskrivet som hjälpmedel. Nu är det alldeles för varmt för att testa ett sådant, men lite längre fram ska Lilla få prova. Intressant!
Specialpedagogen undrade över melatonin för att ge insomningen en skjuts och få Lilla att sova lite bättre. Jag har funderat över det förut, men har inte tagit upp diskussionen med läkaren. Jag vill nog avvakta och testa bolltäcket för att se vilken effekt det kan ha.
Vi ska få hjälp med "intensivträningsprogram" för att lära Lilla vanliga saker som att duka av ett bord, sortera kläder och annat man behöver kunna men som inte finns naturligt hos Lilla.
Arbetsterapeuten ska göra en särskild kartläggning över Lillas motoriska problem och utifrån det ska vi också få hjälp med vad hon kan behöva träna extra på, hur vi som föräldrar ska bemöta henne för att stärka henne och hennes tillit till sig själv och låta henne lyckas gång på gång.
Nu är det dock semestertider och nästa tid, då Lilla själv ska få vara med och berätta, blir inte förrän i augusti. Det känns som att allt drar ut på tiden och av de snabba insatserna som var utlovade blev intet.
Det så kallade startpaketet med föräldrainformation/föräldrautbildning är vi anmälda till i höst. Förhoppningsvis får vi plats och förhoppningsvis ligger det på en tid då vi har möjlighet att gå.
Jag beskrev nattningsproblemen, som inte är konstanta utan går i perioder och där jag inte hittar någon röd tråd, och hur Lilla kan kasta sig av och an i sängen i timmar och där hon helst vill att jag ska sitta hos henne tills hon somnar. Hur hon verkar ha ångest i dessa situationer och hur hon alldeles uppenbart mår väldigt dåligt - just då! Jag frågade om bolltäcke och berättade om en annan förälder som haft liknande problem och där barnet mått uppenbart bättre med bolltäcket. Specialpedagogen höll med om att det kunde vara en bra idé för Lilla och det verkade inte vara några problem alls att få ett sådant förskrivet som hjälpmedel. Nu är det alldeles för varmt för att testa ett sådant, men lite längre fram ska Lilla få prova. Intressant!
Specialpedagogen undrade över melatonin för att ge insomningen en skjuts och få Lilla att sova lite bättre. Jag har funderat över det förut, men har inte tagit upp diskussionen med läkaren. Jag vill nog avvakta och testa bolltäcket för att se vilken effekt det kan ha.
Vi ska få hjälp med "intensivträningsprogram" för att lära Lilla vanliga saker som att duka av ett bord, sortera kläder och annat man behöver kunna men som inte finns naturligt hos Lilla.
Arbetsterapeuten ska göra en särskild kartläggning över Lillas motoriska problem och utifrån det ska vi också få hjälp med vad hon kan behöva träna extra på, hur vi som föräldrar ska bemöta henne för att stärka henne och hennes tillit till sig själv och låta henne lyckas gång på gång.
Nu är det dock semestertider och nästa tid, då Lilla själv ska få vara med och berätta, blir inte förrän i augusti. Det känns som att allt drar ut på tiden och av de snabba insatserna som var utlovade blev intet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)