Läger!

Lilla är framme vid första anhalten, tillsammans med de tre grabbarna och de tre ledarna. De har slagit upp tältet och väntade nu på mat. Det hade inte alls varit jobbigt att åka, utan hade bara gått bra. Hon hade köpt tre olika sorters godis när de stannade och fick bunkra upp inför de fyra-fem dagarna på flotten. Hon lät jätteglad och hon var väldigt förväntansfull!

Hon vaknade pigg och glad i morse. Vi åt frukost på balkongen och packade ihop de sista sakerna. På väg till uppsamlingsplatsen skulle vi stanna till och inhandla ett paket rapsy att skicka med, så att Lilla hade en möjlighet att få lite sås till de kokta potatisarna de ska äta mest hela veckan. Det kan bli lite lätt torrt om man enbart får kokt potatis, hela tiden. Sagt och gjort. Vi gjorde en snabb raid på Lokala Kvantum, och fortsatte bilresan in mot stan. När vi kommit ytterligare en bit på motorvägen inser Lilla att vi glömt hennes kudde!

Det fanns ingen tid att vända och hämta kudden. Däremot skulle vi passera ett av landets största Maxi. Vi skyndade oss in, letade upp en kudde och ett örngott, betalade och åkte sista fem minuterna till uppsamlingsplatsen.

Allt detta förlöpte över förväntan. För Lilla hade den här situationen blivit en katastrof för inte så längesen, idag frågade hon ett par gånger om vi skulle hinna och om vi skulle komma försent. Det behövdes inte någon förklaring. Det behövdes inte upprepning och försäkringar om att vi skulle hinna. Hon accepterade. Det enda som hände var att hon manade på maken att skynda sig, när hon tyckte han släpade benen efter sig. Det var allt. Vilket framsteg det ändå är!

Och nu, framme. Förväntansfull. Inte nervös. Inte ledsen. Inte påtagligt påverkad av att vara ifrån mig. Bara nöjd och glad.

Det är stort.