Planen att försöka komma tillbaka till skolan idag, gick helt om intet. Hon har vilat precis hela dagen, vill inte äta, orkar inte prata och vill inte vara där vi andra är.
Jag tror att jag hade för bråttom. Eller, jag vet att jag hade för bråttom. Hon behövde lite mer tid och hon behövde vara lite mer stabil.
Well, jag tror iaf du gjort vad du kunnat. Man kan inte förutse ALLT. Inte slå på sig själv nu!!
SvaraRaderaHar du sett den här?
SvaraRaderahttp://munderbar.wordpress.com/2011/12/13/a-som-i-anpassning/
OBS OBS OBS, den är INTE tänkt som en påminnelse om allt man inte gör precis så bra man i teorin kunde!! OBS OBS OBS
Jag bara råkade läsa den nu, så jag länkar medan jag kommer ihåg... Så ska jag läsa ditt mejl och svara när jag inte har värk i örat alt är stenad på Citodon av samma skäl... som nu alltså.
Nä, man kan inte veta allt och man kan inte förstå allt i förväg heller. Det är bara att inse att tiden inte var mogen. Trots allt vi gjort.
SvaraRaderaKruxet är att hon pratar mer och mer om hemundervisning och att hon bara vill vara med mig. Det är en tillbakagång som heter duga och den gillar jag inte även om jag kan förstå att hon tänker så just nu. Men, jag vill inte att hon ska fastna i det, om du förstår hur jag menar.... Äh, du om nån vet.
Jo, jag om någon vet... Hoppas jag är pigg i morgon när jag kommer från neurofeedbacken som jag återupptar nu, fast på annat ställe, så ska jag läsa och svara! Jag vill ju! KRAM
SvaraRadera