Om Lilla inte hade haft de funktionsnedsättningar hon har, hade det gjort lika ont i mammahjärtat att höra henne berätta om vad som händer i skolan?
Är det för att jag känner att hon inte har något att sätta emot, att hon är så utsatt, hudlös och utlämnad som det känns som ett slag i magen när hon säger att "det nog är ett finare sätt att säga att Bästis inte vill vara med mig?"
Hade hon inte haft dem så hade du ju likafullt varit hennes mamma och hon hade nog haft sin beskärda del av tråkigheter att berätta om, som hade gjort ont i dig... Om än kanske andra tråkigheter. Och utsatt och utlämnad kan man ju vara eller känna sig även om man är normalkablad, så att säga. Fast jag känner med dig, och henne.
SvaraRaderaJag tror att det gör lika ont för alla mammor och pappor då deras barn far illa. M
SvaraRaderaen tyvärr, är det väl så att du, liksom många andra föräldrar till funktionsnedsatta barn och unga får ont i hjärtat och slag i magen lite oftare...
Fast jag märker att jag hanterar det annorlunda med Lilla jämfört med Stora. Visst gör det ont när det tycks som att Stora far illa, men jag vet också att hon själv klarar det avsevärt bättre, att hon har en grund att stå på som Lilla inte har.
SvaraRaderaDen här tiden då Lilla var illa utsatt av klasskamraterna i skolan gjorde att hon tappade så mycket självkänsla och så mycket självförtroende och det har gjort henne så osäker och så vilsen.
Ja de barnen som är "hudlösa" är ju mer utsatta på något sätt och jag tror att vi som mammor oroar oss mer för dem på ett annat sätt. Och det är helt okej. Rättvist behöver inte innebära att göra lika i allt.
SvaraRaderaKram!