Helveteskväll

Jag satt i telefon med Lillas pappa och planerade viktiga saker inför sommaren. Jag hade inte öronen på barnen utan var koncentrerad på att hitta lösningar för den egentligen färdigplanerade sommaren, men där det plötsligt hade kommit en ny pusselbit i form av läger för Lilla.

Och så sätter Lilla igång att gorma på gammalt vis. Hon ropar högt och mycket uppfordrande på mig och jag svarar. Då blir hon arg för att jag inte svarat tidigare, sen blir hon arg för att jag inte är klar i telefon och kan säga godnatt till henne direkt och sen blir hon arg för att hon inte fick vara kvar i rummet där jag var. När hon skulle prata med sin pappa ville hon inte längre, för att i samma stund som jag vände mig om och gick ur hennes rum, ändra sig och ville prata.

Det här var gamla Lilla.

Sen vände hon igen, pratade och var nöjd och glad och jag nattade henne på det nya sättet, när hon bara vill kramas, säga godnatt och sen att hon själv varvar ner med antingen dator en liten stund eller en bok en liten stund.

När klockan passerat halv tio och hon fortfarande inte hade lagt sig, gick jag in till henne. Då satt hon framför datorn och la sig ner från stolen med halva kroppen kvar på stolen och halva kroppen på golvet. Jag har inte sett någon annan sitta på det sättet, men sen någon månad är det Lillas favorit. Hon talade om för mig att hon inte orkade sova och så började hon snyfta för att till slut gråta rejält.

Jag fick ner henne i sängen och satt hos henne. Länge. Jag försökte prata med henne för att hon skulle bryta det negativa och det gick efter en liten stund, men så vände hon ner igen och började gråta lika häftigt en gång till. Hon säger att hon inte orkar åka och bada imorgon med klassen och att hon är så trött och att hon bara vill vara ensam hela dagen.

Hon har varit på dagis två dagar. Hon har varit där längre än vad hon normalt sett är i skolan. Hon har kämpat och hon har tyckt att det varit kul, men det har kostat på! Ikväll har hon dessutom varit på Bästisens uppträde och det var inte mer än ett par timmar mellan dagis och uppträde, så hon har inte haft särskilt mycket tid att varva ner och komma tillbaka på.

Dessutom blev det förändrade planer inför morgondagen och jag tror att även det kan ha spelat en viss roll i reaktionen som kom. Jag måste jobba på eftermiddagen, vilket gör att jag inte kan lämna flickorna till tåget utan maken kommer hem tidigt från jobbet och skjutsar. Lilla var orolig inför det, eftersom hon vet hur maken kan springa runt innan han till slut kommer iväg. Det stressar Lilla, som behöver ha sin rutin och åka i samma tid som vanligt.

Jag tycker så synd om henne. Hon är helt slut. Jag kan föreställa mig hur hon känner i huvudet. Jag förstår hennes tårar och jag förstår hennes vanmakt. Arma barn vad hon inte mår bra.

Tänk om jag kunde fått ta över för henne åtminstone en liten stund så hon får ro.