Lilla firar jul hos pappa

Jag hade noga instruerat pappan om alla Lillas mediciner. Jag hade förklarat vikten av att ge henne ett extra tillskott CS inför att de skulle åka på stort julkalas med massor av människor varav flera helt okända för Lilla. Jag har berättat hur viktigt det är för henne att hon får sova ordentligt för att hon sen ska klara av större påfrestningar.

Jag och pappan har inte samma uppfattning i allt. Han anser att bara för att det är lov eller helg, så är det okej att Lilla är uppe länge. Ibland flera timmar längre än i vanliga fall. Han ser inte kopplingen mellan hennes korta sömn och nästa dags jobbiga utbrott och en osedvanligt svårhanterlig Lilla.

Jag är av åsikten att jag måste ge Lilla de bästa förutsättningar som finns för att hon ska orka och för att hon ska kunna må så bra som möjligt. Om det betyder att hon behöver sova, så är det min uppgift att ge henne det.

Lilla har börjat lägga pusslet om sig själv börjar se samband mellan vad hon gör och hur hon mår, att hon somnar för sent och att hon får en jobbig dag nästa dag. Hon är ytterst sällan svår att få att ta sin sovmedicin i tid så att hon kan sova – bara man hjälper henne att komma ihåg den.

Lilla behöver hjälp att komma ihåg sin medicin och också att veta vilka mediciner hon behöver och vid vilken tidpunkt. Och som sagt, jag hade noga instruerat pappan inför jullovet.

Igår på julaftons kväll ringde Lilla mig och var väldigt uppspelt. Hon berättade om julklappar och människor och spel och barn och allt i ett hiskeligt tempo och med en forcerad röst. Hon var helt uppe i varv och jag frågade försiktigt hur det gått med medicinerna?

Det visar sig då att Stora, som snart fyller 15, har fått ansvaret att hålla ordning på Lillas mediciner delegerat till sig av pappan! Stora hade gett Lilla vanliga långsam-CS i kombination med snabb-CS vid samma tidpunkt. Det betyder att Lilla fått i sig en avsevärt högre dos CS än hon någonsin fått och att den sannolikt var lite väl hög för henne. Nu har jag fått lära av mig av vår fantastiska läkare att det inte är farligt att få i sig lite för mycket CS, det kan upplevas som obehagligt av en ovan och ge en känsla av upprymdhet, men farligt är det inte.

Hur som helst så anser jag att det inte får ligga på en 15årig Storasyster att ta hand om Lillasysters medicinering när det kommer till en så komplex och omfattande medicinering som Lillas. Det måste vara pappans ansvar och uppgift, men hur ska jag få honom att förstå och vilja ta det ansvaret?