Det är dags att försöka skriva ihop något nu.
Någon form av överklagan som visar på behovet av ytterligare en lägervecka för Lilla. Dock kommer ett eventuellt bifall komma för sent eftersom Lilla vill åka på sommarläger om en dryg vecka. Men, om jag som förälder inte överklagar betyder det ju att jag godkänner kommunens beslut, fast jag inte håller med dem. Alltså gör jag ett försök. Men, det kostar energi, tid och engagemang. Tid har jag kanske i och med att det är semester, men engagemang och energi?
Det känns som att det enda jag gör nu är att strida för Lillas rättigheter och det är i sanning ett stort arbete. Kunde det inte bara få gå på räls och vara lugnt ett tag?
surt att överklaga när man vet att det inte hinns med nåt annat för hennes läger i sommar:-(
SvaraRaderaja, man bli ren lejoninna för sina barn och utplånar nästan sej själv på samma gång:-(
kramkram Monica R
Jag vet att du vet. Och vetskapen om att andra har det lika är ändå en tröst. Även om jag önskar att det vore annorlunda.
SvaraRaderaJa jäkla skit det där tycker jag! Usch och fy! Att man ska orka slåss för allt hela tiden!
SvaraRaderaKram och lycka till!
Slåss är ju rätta ordet Mib. Är det inte LSS, så är det fk eller nåt annat.
SvaraRadera