Det var många på mötet. Fler än jag hade trott och fått information om: rektor, mentor, ungdomsarbetare, specialpedagog, skolpsykolog, skolsköterska och så vi då – jag och maken.
Vi pratade om Lillas situation i skolan och om önskan att få adekvat hjälp från någon som kan.
Det blev ett bra samtal, men inte så mycket konkreta förslag på hjälp.
Det som ändå kom ut av mötet är att jag och maken tillsammans med skolpsykologen ska ha möte med samtliga lärare runt Lilla för att beskriva och förklara hennes problematik och hur hon fungerar och hur man behöver bemöta henne för att hon ska förstå och klara av skolan.
Och skolpsykologen kändes osedvanligt klok och dessutom verkade hon ha både insikt och förståelse för problematiken. Hon resonerade på samma sätt som jag kring de bekymmer jag ser och hon drog samma slutsatser i mötet som jag själv gjort på förhand. Så, det kändes bra i magtrakten.
Skolsköterskan tog på sig att försöka jaga på hab för att få dem att äntligen _göra_ något och inte bara prata.
Och sen, bäst av allt: Den Stjärna som i våras inte hade i sitt uppdrag att arbeta med flickor som Lilla, var helt klar och tydlig med att hon tar på sig ansvaret att fortsätta jobba med Lilla under året och att hon gärna vill stötta och hjälpa på alla sätt hon kan!
Det var oerhört skönt att få höra det. Stjärnan har gjort precis alla rätt i kontakten med Lilla så här långt och hon har Lillas förtroende. Jag har haft på förslag att vi ska försöka arbeta genom Stjärnan för att på så sätt nå Lilla. I våras var det omöjligt, men nu fungerar det! Tack så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar