Berg-och dalvana

Det går upp och det går ner och ibland med en hisnande hastighet. Ibland förstår jag, ibland förstår jag ingenting. Jag försöker på alla sätt hänga med, ställa lagom krav, backa och pusha i lagoma doser. Ibland går det bra, ibland går det sämre.

Det har äntligen börjat bli utdelning på alla möten vi haft med skolan. Lärarna börjar ta till sig det vi påpekat, som att skriva planeringen för lektionen på tavlan så att det blir tydligt för Lilla vad de förväntas göra. Lärarna brukar tydligen berätta muntligt i början av lektionen, men det hinner Lilla glömma och så stressar det henne att hon inte vet och kan komma ihåg.

Det känns som att mentorn har läst på och börjar förstå hur hon måste tänka kring Lilla för att det ska fungera och det känns som att Lilla genom det kommer framåt och det känns faktiskt lovande.

Vi hittar små saker vi kan försöka förändra och förbättra för att det ska bli ännu lite bättre och ännu lite lättare för Lilla att klara av skolan. Det känns som att det är en process som ständigt pågår och just nu känns ansökan till särskild undervisningsgrupp väldigt avlägsen.

Å en bra sak till! Inför utvecklingssamtalet, som för övrigt Lilla kraschade totalt inför och vägrade åka till, fick vi hem lärarnas bedömning och jag är mycket positivt överraskad. Lilla når målen i samtliga ämnen och i flera av dem når hon till och med över mål. Med tanke på att hon knappt gör en enda läxa ordentligt så är det en bedrift att klara det. Hejja Lilla!