Minns när jag följde med min utvecklingsstörde lillebror (som har mycket psykiska problem) på läger (var borta 12 dagar tror jag). Första kvällen ringde jag hem och rapporterade till föräldrarna (precis som jag lovat). Jag var gråtfärdig, det var hur struligt som helst och brorsan hade hamnat i ett rum med en massa stökiga småbarn - det skulle aldrig funka!! Helt förfärligt var det... och sedan... glömde jag bort att ringa. Och jag stortrivdes och brorsan funkade (!!!). Vi blev hämtade vid bussen när vi kom hem och när föräldrarna frågade varför jag inte ringt (det här var ju på tiden före mobiltelefonerna) så kom jag inte ens ihåg att jag ringt det första (förfärliga) samtalet. Så här... i efterskott... tycker jag mina föräldrar gjorde ett rätt bra jobb de där tolv dagarna vi var borta :P
Åh gud så härligt! Vilken underbar känsla! Som om en sten från hjärtat ramlar. Här är en rätt så nystartad blogg. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad den ska vara bra för... :-/
Ibland är det såna saker som andra inte tycker är nåt speciellt som för oss i bokstavslandet betyder så himla mycket. Kram och hoppas det fortsätter i samma anda.
pärlbesatt, marielljohnsson, Annica Pingo: För många vore detta ingenting, men det är stort så stort för oss som har barn som inte riktigt är som alla andra.
Jo, det är alldeles underbart! (Och tyvärr bara vi som kan förstå. Inte vi som i du och jag, utan vi som har barn som funkar som de här.)
SvaraRaderaHelt otroligt roligt!!!
SvaraRaderaMinns när jag följde med min utvecklingsstörde lillebror (som har mycket psykiska problem) på läger (var borta 12 dagar tror jag). Första kvällen ringde jag hem och rapporterade till föräldrarna (precis som jag lovat). Jag var gråtfärdig, det var hur struligt som helst och brorsan hade hamnat i ett rum med en massa stökiga småbarn - det skulle aldrig funka!! Helt förfärligt var det... och sedan... glömde jag bort att ringa. Och jag stortrivdes och brorsan funkade (!!!). Vi blev hämtade vid bussen när vi kom hem och när föräldrarna frågade varför jag inte ringt (det här var ju på tiden före mobiltelefonerna) så kom jag inte ens ihåg att jag ringt det första (förfärliga) samtalet. Så här... i efterskott... tycker jag mina föräldrar gjorde ett rätt bra jobb de där tolv dagarna vi var borta :P
*ler*
RaderaDet kan inte ha varit alldeles enkelt för era föräldrar under den tiden...!
Jag tycker över huvud taget att man som förälder måste jobba med sig själv när ungarna är borta på läger/annat. Det är inte så lätt att släppa...
Åh gud så härligt! Vilken underbar känsla! Som om en sten från hjärtat ramlar.
SvaraRaderaHär är en rätt så nystartad blogg.
Jag vet ärligt talat inte riktigt vad den ska vara bra för... :-/
Ibland är det såna saker som andra inte tycker är nåt speciellt som för oss i bokstavslandet betyder så himla mycket.
SvaraRaderaKram och hoppas det fortsätter i samma anda.
pärlbesatt, marielljohnsson, Annica Pingo: För många vore detta ingenting, men det är stort så stort för oss som har barn som inte riktigt är som alla andra.
SvaraRadera