Trots svår astma

Lilla hade kraftig astma när vi äntligen kom iväg till bum för kontroll av det där som rasslade inuti. Hon fick ordination att sexdubbla kortisonet och sätta in höga doser luftrörsvidgande för att förhoppningsvis få ordning på luftrören.

Idag har hon varit på praon hos de små barnen igen och hon tycker att det är jätteroligt och hon har så mycket att berätta när hon kommer hem. Men, det märkligaste av allt är att när vi har ätit lunch tillsammans VILL hon göra sin läxa. Den där läxan som är till i slutet av nästa vecka. I vanliga fall hade hon skjutit på det och till sist inte orkat.

En av läxorna har hon gjort nästan helt på egen hand, jag har suttit med lite, hjälpt henne att förklara vissa frågor men det största arbetet har hon gjort själv. Det andra arbetet har vi börjat på tillsammans, jag har förklarat, försökt få henne att förstå och det går sådär.

Hon vet att hon jobbar bäst med mind-mapping så idag tog hon fram papper och penna och ritade upp under tiden jag förklarade. Sen blev hon trött och vi kom inte vidare. Men, bara det faktum att hon gjorde klart en av läxorna och började på den andra vid samma läxtillfälle är stort. Lägg därtill att hon var glad hela tiden, frågade och ville förstå. Hon la sig inte på bordet och vägrade en enda gång och hon skrek inte heller åt mig.

Detta trots att hon alltså har svårt att få tillräckligt med luft. Detta trots att hon inte är i form, har varit utsatt för en massa intryck under förmiddagen och är lite lätt orolig inför ett möte imorgon på morgonen.

Det är stort. Det är framsteg.