Förr om åren har alltid omställningen mellan skola och sommarlov varit en stor påfrestning och Lilla har härjat och varit instabil och det har varit tungt och jobbigt.
I år var det inte så. Hon är så nöjd med att slippa gå upp tidigt, så nöjd med att slippa läxor, uppgifter och prov. Hon är fortfarande vrålförkyld och megaallergisk och det händer att hon exploderar men känns ändå i stort tillfreds. Hon är glad, hon frågar till och med om hon kan hjälpa mig med olika saker, hon frågar om jag vill se på fotboll med henne – jag som hatar fotboll tittar så gärna om det ger henne något.
Jag tänker att det vi ser är en utveckling och att det är klokt och bra att uppmuntra henne att vilja vara med oss, även om det i mycket sker på hennes villkor. Jag tänker att varje socialt sammanhang där hon är delaktig är en inlärningsprocess och att det är viktigt att uppmuntra den. Hon har potential Lilla, det gäller bara att låta henne hitta den!
Underbart! Kram!
SvaraRadera