Det var första riktiga dagen då eleverna skulle läsa enligt schema. Det hade varit mycket bättre tyckte Lilla. Till och med musiken hade varit okej, för de hade bara fått sjunga. Att spela instrument är jobbigt. Och det kan jag förstå. 20 ungar som låter på samma gång kan inte vara helt lätt om man är ljudkänslig... Idrotten hade gått halvbra, men som Lilla uttryckte: "det kändes iallafall bra att ha varit med en stund!" Hon hade försökt spela badminton, men med hennes dåliga syn, och samtidigt taskiga koordination och motorik så blev det en övermäktig aktivitet och hon hade satt sig på en bänk och, enligt sig själv, surat. Mentorn upplevde det mer som att Lilla hade blivit besviken för att hon inte klarat av situationen.
Och när hon kom hem, ja då var hon lika arg och irriterad som de andra dagarna. Hon skällde, bråkade och hade sig nästan hela eftermiddagen och kvällen igen. Och jag – jag börjar bli rejält trött på att vara konstant utskälld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar