Skola

Första dagen i femte veckan kom Lilla hem med ett totalt nytt schema. Det första skulle vara preliminärt i två veckor och eftersom jag inte fått information om att det skulle förändras vågade jag i förra veckan, fyra veckor efter skolstart, boka in LSS-insatser under höstterminen. Jag tänkte då, att det var bättre att vänta lite mer än två veckor för säkerhets skull. Men, när det gått fyra hela veckor, alltså dubbelt så lång tid som det preliminära schemat gällde, borde det vara säkert.

Men nejdå. Lita inte på att två veckor betyder två veckor. Lita inte på att man tar hänsyn till barn med funktionshinder. Lita heller inte på att rektor hör av sig och informerar i förväg så att det går att förbereda barnet. Lita heller inte på att det som bestäms på möten gäller eller att det som ska ske utifrån möten händer.

Jag är less. Jag har inte den ork som behövs för att hantera det här just nu. Jag har inte tålamodet, inte kraften, inte lusten. Varför kan det inte en enda gång bara få fungera utan kamp?