Hon reser med pappan och Stora och pappans nya familj. De är borta en hel månad.
Med det krävs förberedelser. Noga tänk och noga planering.
Jag har gjort så mycket jag kunnat för att hjälpa till, men igår, sen eftermiddag, ringde pappan och talade om att han fått en annan medicin på apoteket, än den Lilla brukar ha och då blir jag bara trött.
Trött på att han inte tar ansvar. Att han inte ser till att kolla och ta reda på det han inte vet. Att Lilla härmed kommer i kläm, trots att jag försökt täcka upp på alla fronter överallt.
Imorgon, har jag bestämt mig för att försöka få tag på barnmottagningen och be dem skriva ut ett nytt recept. Jag ska hämta ut rätt medicin och försöka skicka den till dem i Thailand, så att Lilla förhoppningsvis inte ska behöva må urdåligt och för att Stora inte ska behöva komma i kläm för att Lilla har fel medicin.
Och igen känner jag att det är jag som måste vara mamma till den där karlen.
men :-(
SvaraRaderaförstår att du blir less och trött!
kram Monica R
Ibland... ibland går det inte annat än att sucka åt eländet.
SvaraRaderaKRAMAR OM DIG MYCKET! Även om jag läser i efterhand. Jag förstår så jäkla väl det där att man måste va förälder åt den andra föräldern OCKSÅ mitt i allt :-(
SvaraRaderaJa, Mib det är en extra påfrestning. Och i det här fallet kan jag ju inte bara låta bli att göra eftersom det påverkar Lilla.
SvaraRaderaDet fanns en anledning till att vi separerade ;-)