Det visade sig inte alls vara början till mobbing.
Nu när det tycks ha tagit slut och Lilla mår hyggligt bra, berättar hon att det pågått nästan sen hon började i klassen. Ett och ett halvt år.
Och hon har inte sagt något, förrän nu när det blev outhärdligt.
Min Lilla. Min fina Lilla.
Det skär i hjärtat. :´(
SvaraRaderaJa det gör ont. =(
SvaraRaderaMen lilla hjärtat.. och vad ont det gör att få reda på.. har gått igenom samma med sonen, han sa ingenting på 2.5 år..
SvaraRaderaUsch vad de får gå igenom:-(
kram Monica R
Men pluttan! Ja jag känner också igen från Tjabolina fast sen drog hon sig till skolans värstingar och de hjälpte henne faktiskt. Och enligt min mening så var värstingarna absolut goa diagnosbarn egentligen, bara jäkligt missförstådda.
SvaraRaderaMen fy vad ont det gör att få höra i efterhand. Kram på dej.
Tack Mib!
SvaraRaderaUsch, vad det gör ont i hjärtat... Men vad bra ändå att det gick snabbt att lösa när ni fick veta och kunde ta tag i det. Jag hoppas att det blir mycket lättare för lilla att gå till skolan nu.
SvaraRaderaHon är gladare, nöjdare och har fått tillbaka det där hon hade när hon var "liten", nämligen att hon skulle till skolan till varje pris.
SvaraRaderaOch det är både bra och dåligt när man är en Lilla.