Å där....

... kraschade hon?

Orkar inget. Har huvudvärk. Fast vill fortfarande.

Läxor och inlämningar och betyg. Fast hon har inte förstått vad som förväntas eller vad hon ska göra.

Imorgon skulle hon åkt till kompis med konfa-gruppen istället för att åka till pappa. Hon orkar inget. Kan inte svara annat än "jag vet inte" på varje fråga.

Hon är helt slut. Helt förbi. Stressen är för stor. Påfrestningen enorm.

Och det enda jag får höra är att "det SYNS JU INGENTING i skolan", "Vi ser INGENTING av det här".

Nähe. Jag ser. Jag ser konsekvenser. Jag ser ett barn som kämpar och som inte når upp till de krav som ställs. För att kraven är för höga.