Hon sov 13 timmar inatt. Kom upp med axlarna i höjd med knävecken och satte sig på en stol i köket och la sig på köksbordet och nästan somnade om. Hon hade först inte tänkt gå upp alls, för hon var så trött, men visste inte vad klockan var så hon tänkte det var bättre att komma upp.
Hon kunde inte ta fram frukost och orkade knappt tugga i sig det jag tog fram. Sen vilade hon på bordet en stund till och talade om att hon inte orkar duscha eller ta på sig eller något annat heller.
Det tog en stund, sen kom hon iväg till duschen och fick sen på sig mysbyxor och en mjuk tröja.
Nästan hela dagen har hon legat i sängen på sitt rum och tittat på film och vilat. Hon är inte sitt vanliga jag. Hon har helt tomma ögon.
När jag frågar om hon känner igen det som känns och om hon vet vad det beror på, säger hon att det har varit för mycket för henne och att hon behöver vila. Men, säger hon, jag hinner inte vila mer än till måndag, för då måste jag tillbaka till skolan igen.
Ribban har höjts, nivån är högre. Jag har jobbat mer med henne hemma för att hon ska kunna hålla jämna steg i skolan. Hon har fortsatt med tvättsortering som vi övat på hela sommaren.
Är det nu det blev för mycket? Är det nu det visade sig vad det kostade för henne att försöka hålla jämt takt utan tillräcklig hjälp och tillräckligt med stöd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar