Idag är det jättehängigt och jättemotigt och jättesvårt att få henne att göra något alls, förutom att säga "vaaaad ska jag göra...." eller "jag ooooorkar inte".
Det här är alltså psykiska besvär pga AS, enligt läkaren. Hur tacklar man det? Det känns som att de kastat ut oss i ingentinget. "Det enda jag kan göra är att sjukskriva henne tills nästa besök" sa läkaren. Jamen tills dess då? Vad gör vi tills dess? Är det bra för henne att vara så sänkt? Är det bra för henne att vara hemma på det här sättet?
Jag ser ju att det inte hade gått att tvinga henne till skolan i det här skicket. Men, hur tacklar man vardagen med ett barn som är som hon är nu? Hur får man tillvaron att gå ihop?
Vi behöver hjälp. Vi behöver hjälp att hantera det som blir runt henne.
På något sätt känner jag igen mig i henne.
SvaraRaderaJag orkar inte heller, inte mycket i alla fall. Jag är lika oviss med vad jag ska göra med det.
Jag sover ju så mycket så jag borde inte vara trött, men endå är jag det. jag bara sitter här lite apatisk känns det som i bland. nu har jag i alla fall fått en läkar tid så då vill jag ha svar på en massa saker.
Hoppas ni hitter något som hjälper henne ur det.
Jag känner också till viss del igen mig i henne. Men, jag kan inte med att se att hon ska behöva ha det som hon har det! Det MÅSTE finnas sätt att hjälpa även barn. Sådeså.
SvaraRaderaJavisst måste man hitta ett sätt som gör att hon orkar mer, vi letar sättet fortfarande.. men ju mer organiserat, planerat, förutsägbart ju "lättare" att orka mer. Men det behövs inte mycket för att det stjälper korthuset..
SvaraRaderastyrkekramar Monica R
Jag behöver nog revidera hela bilden! Alla år tillbaka... och det gör jag nog inte i en handvändning heller. Och sen hitta strategier att klara av både henne, hennes skolgång, jobb och familj. Allt på en gång.
SvaraRadera