Jag blir tokig. Galen. Jag orkar inte bråka.
Två timmar var hon i skolan igår. Idag på förmiddagen har hon varit motsträvig och minsta motgång med läxorna och hon har vägrat. Nu talar hon om att hon inte orkar gå till skolan. Jag är precis på väg till ett möte och jag ORKAR inte kriga med henne.
För några veckor sen blev det världens krig när jag försökte prata med henne om att hon visst skulle gå. Den här gången tänker jag bara åka hemifrån och säga att vi håller oss till planen.
Allt känns bara helt hopplöst när hon bara sätter sig på tvären och jag inte vet hur jag ska hantera det. Hur jag än gör blir jag förlorare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar