Spindla

Nu är jag trött på att behöva spindla.

Jag vet inte hur många bollar jag har i knät just nu som gäller Lilla och hennes skola, hennes deltagande i kulturskola, i LSS-lägerverksamhet, vårdbidrag, hab och gudvetvad. Jag tycker att jag inte gör något annat än att försöker hålla ihop henne och mig i hela bitar, försöker få tillvaron att gå ihop. Den gör inte det. Hur jag än gör räcker inte tiden till. Jag vet inte hur jag ska få det att flyta? Vet inte hur jag ska få ihop allt?

Det är nog tur att jag har varit i samma känsla förut och vet att den går över och försvinner och att jag dessutom VET ungefär hur jag måste göra för att få det att kännas bättre.

Men, det tar tid och det tar kraft att komma dit.

Kanske lika bra att börja redan nu?