onsdag 7 september 2011

Musikundervisning

Lilla har haft så otroligt svårt för musikundervisningen i skolan. Det låter så klart för mycket för henne med perceptionsstörningar och samtidigt förväntas de kunna läsa noter från tavlan. Lilla ser ju så dåligt och har ett brytningsfel man inte kan korrigera fullt ut och det gör att hon inte har en chans att se var på strecken noterna finns för de liksom "hoppar runt".

Lilla har gått från att avsky musiken under första året till att härda ut förra året då vi hade allvarliga samtal med hennes lärare. I år var det dags för lärarbyte och Lilla har varit otroligt stressad över att det skulle bli som förr när hon bara upplevde kaos.

Idag hade hon träffat nya läraren för första gången och hon började gråta när hon berättade vad som hänt. Läraren hade haft bilder till henne istället för noter på tavlan och med den hjälpen kunde hon spela gitarr, något som hon fullkomligt avskytt och vägrat under två år. Lilla grät av lättnad. Dessutom var läraren snäll och skrek inte på dem.

Tänk om. Tänk om det skulle fungera lite bättre nu?

5 kommentarer:

  1. Vad bra det lät, förutom "grät av lättnad". Ska det behöva vara så jävla tungt innan??

    Och krya på dig!!

    Jag själv är så trött så jag raglar och nästan sluddrar, efter bassängträningsprov för lillan, eviga köer ute på högskolan för att få intyg om studentrabatt på åkkortet för mig och så in till stan för att hämta en peruk som lillis ska ha på sitt kalas på lördag.

    Inte van vid dagar helt tvärspäckade av åkande och sånt. Rådd är en sak, men det kan man ju bedriva från sängen, med tepauser. Det här är nåt HELT annat...

    SvaraRadera
  2. Jadu, det kan man verkligen undra om det ska behöva vara? Och frågan är om det finns fler ämnen som är så jobbiga för henne och som vi inte vet?

    Jag har ju trott att det funkat hyggligt på musiken efter att vi pratat med dåvarande musikläraren och hon tycktes förstå Lillas problematik, men uppenbarligen fanns det mycket mer att göra!

    Åkande och vara bland människor är bland det jobbigaste som finns, så jag förstår att du är trött! Hoppas morgondagen blir lugnare!

    Och tack för kryapået, jag är feberfri nu och är inte alls lika kinkig längre ;-)

    SvaraRadera
  3. Åh vad underbart! Det är nästan så jag gråter också för att det är så fint. Ibland ibland händer saker som är så sköna. Hoppas verkligen att det fortsätter så där bra med läraren och musiklektionerna.
    Fast visst.... borde det här bemötandet egentligen vara självklart....
    Min son hade under flera år också en lärare som alltid skällde och skrek under lektionerna till eleverna. Han hatade verkligen de lektionerna som hon hade. Och jag måste säga att jag förstår honom. Läraren tyckte förstås att det berodde på eleverna att hon skrek.... Hon hade väl inte tänkt tanken att det kanske var för att hon skrek och var så sur som de inte orkade med henne....
    Jaja. Kram på dej. Från Marielle ;-)

    SvaraRadera
  4. Hej Marielle och välkommen hit! =)

    Jag kan berätta att även denna vecka hade det gått alldeles utmärkt med musiklektionerna och hon hade än en gång spelat gitarr med hjälp av bilder! Tänk vad små saker kan göra stor nytta, bara man hittar dem!

    SvaraRadera
  5. Det är en intressant och viktig frågeställning, det där med om det kanske är så i fler ämnen, men att hon inte vet att man kan berätta det, eller hur, eller när. Hur luskar man ut det, säg?

    Och gällande Marielles sons fröken, så borde den där Greene-länken skrivas ut och tvångsläsas av alla fröknar varje dag tills det går in! :)

    SvaraRadera