Lilla har läxor. Inget konstigt med det, om man är fjorton och går i åttan. Det är bara det att jag måste sitta med henne hela tiden och lotsa henne genom varenda moment. Om hon nu vet vad hon har i läxa, förstås.
Det börjar bli tungt. Det börjar bli jobbigt att göra alla uppgifter man gör i åttan, samtidigt som jag själv både jobbar och pluggar.
Fjorton minuter läxor skulle hon ha, enligt vem det nu var. Greene? Jag minns inte nu. På min lillis skola gör de läxor på plats. Det tycker jag är förträffligt. Gott mod!
SvaraRaderaIgår blev jag helt förbluffad! Hon hade varit i stan med den nya tjejen i klassen (och hon gillar henne, och den nya verkar gilla Lilla!) för att köpa en present till en annan tjej inför ett kalas i slutet av veckan.
SvaraRaderaNär hon kom hem var hon på gott humör, och jag visste att hon hade två lite större saker att göra till fredag. Jag tog fram den ena av dem och skulle förhöra henne. Då visar det sig att hon KAN det. Utan att ha läst på. Jag frågade om hon hade pluggat i skolan, men nä. EN gång har hon läst rakt igenom. Och minns. Och detta gör hon efter längsta dagen i skolan och efter att ha åkt buss in till stan, gått på stan med kompisen, åkt buss hem...
Vissa dagar är alltså bara bättre än andra.
De gör en stor del av läxorna i skolan på "studiepass", men eftersom hon har svårt att koncentrera sig där hinner hon inte med allt och då blir det rätt mycket över till mig.
Åh vad jag känner igen! Min son främst har haft samma problem kring det där med läxor. Nu går han på gymnasiet och då ska man inte längre ha läxor utan ta eget ansvar att plugga till prov.... Man måste kunna lägga upp det hela själv.... Tjohej! Det känns som att det blir pannkaka av allt det där.... Usch!
SvaraRadera:-(
marielle, jag kan tänka mig att det är svårt att som förälder försöka stötta och hjälpa om man inte får info om vad ungdomen läser och vad de har prov i... Hur ska man kunna räcka till..?
SvaraRaderaJa jag vet inte heller hur man ska räcka till.... Nu är han 18 och jag har ingen självklar rätt längre att lägga mig i. Som tur är har han lite insikt själv om det där så han faktiskt delger mig och låter mig ta plats för honom. Men skolan ser inte det som okej.... och vilken tonåring som dessutom har svårt med organisation och kommunikation, talar om för sin mamma vad han behöver hjälp med....?
SvaraRadera