Hon blev arg. Jag blev arg.
Jag åkte. Svarade inte på hennes sms, utan kontrade med "jag har köpt en sak till dig du ska få när du kommer hem från skolan, nu måste jag stänga av mobilen". Sen stängde jag av.
När jag satte igång mobilen igen efter en timma, hade jag fått fyra-fem sms.
Arga mess från Lilla. Mer förtvivlade sms från Stora som råkat få åka hem tidigt och hamnade mitt i kaoset med Lilla.
Lilla hade gråtit och klagat över att jag var dum, Stora hade svarat att Lilla måste gå till skolan och att hon inte hade med resten att göra och gick upp på sitt rum. Jag förstår inte varifrån hon plötsligt fick all klokhet ifrån (samma barn som igår dummade sig något makalöst med Lilla, trots att jag bad henne vara tyst).
Lilla har gått, förhoppningsvis till skolan. Det är bra. Stora njuter av ensamhet framför en film. Och jag fasar för vad som kommer att hända när Lilla kommer hem igen, sannolikt arg som ett bi. En timmas frist har vi kvar. Sen kommer biet.
Härligt... ;)
SvaraRaderaMen... då har ni vunnit! Faktiskt! Även om det bara är en delstrid.
/Sofia
Ja det var SKÖNT att hon kom iväg. Trots allt.
SvaraRaderaIbland är det bättre att jag inte finns i närheten, för då känner hon att hon måste göra det vi kommit överens om. Är jag hemma och hon kan tjata eller vägra och jag inte gör något åt det, tolkar hon det som att hon får lov att låta bli att gå till skolan/göra uppgifter/vadsomhelst. Är jag inte i närheten kan hon inte med att låta bli. Så samvetsgrann är hon ännu...