Under läkarbesöket med Stora idag frågade läkaren också hur det var med Lilla och skolan och när jag berättade om hur svårt det är att få henne att gå och stanna kvar, sa han att vi nog mentalt måste ställa in oss på att hon behöver en annan skolform än den vi valt till hösten. Han menar att hon med all sannolikhet inte kommer klara av att gå i vanlig klass och stor grupp och att det är bra om jag ställer in mig på att det blir en svår och tung höst, samtidigt som jag funderar över lösningen med liten grupp någonstans i kommunen.
Vad jag inte vill detta! Jag vill att hon ska få gå i skolan som alla andra barn. Jag vill att hon ska få ha kvar bästisen i sin klass. Jag vill inte att hon ska hamna som ensam tjej bland bråkpojkarna i högstadiet. Jag vill inte. Vill inte!
Vi kom överens om att planen som är ligger fast, men att vi har i åtanke att det kanske inte kommer att fungera och att vi då måste vara öppna för en annan lösning.
*bläh*
Jag tror på barnhabiliteringen och den där "skolkonsulten - hon som fördelade platser hos er - ahhh... du pratade med henne för några månader sedan - bollplanket".
SvaraRaderaDet är klart att lilla inte ska gå i någon bråkig samundervisningsklass - det kommer inte någon av dom att tycka... Där passar hon inte!
Men det kanske behövs mer struktur, färre lokalbyten och sånt i skolan (en specialpedagog borde kunna lista ut vad som behövs). Kanske behöver hon få gå iväg på egna lugna stödlektioner - inte så mycket för kunskapen som för att få tanka "energi och vuxenstöd" eller få äta lunch ifred med någon vuxen (A gjorde det under flera år - nu lagar ett antal elever mat och äter tillsammans).
Sedan behöver ju inte alla lösningar finnas. Det kanske finns några lugna tjejer (eller killar) som kan bilda en mindre grupp inom klassen/årskursen.
Eller så behöver hon bara en omstart!!! Det hade A mellan sjuan och åttan. Sommaren, vilan, peptalk och nya lärare var lösningen!
Det är klart att det ska bli bra!!!!
/Sofia
Du är guld värd Sofia! Bara så du vet.
SvaraRadera