Stora framsteg!

Lilla har varit i skolan i tre dagar i sträck och är helt inställd på att gå till skolan imorgon igen. När vi pratar om varför det går så bra just nu, säger Lilla att det var bra med påsklov och att hon fick vila från skolan helt ett tag. Det ligger nog en del i det och jag har spekulerat i precis samma sak, fast inte ihop med Lilla.

Lilla var igår, tillsammans med ett par kompisar, på ett av ortens dagis och frågade om hon fick göra sin prao där. Hon skulle få svar senast idag på förmiddagen, och när hon inte fått det ville hon gå dit och fråga igen. När hon skulle gå bad hon mig följa med, vilket jag gjorde. Och när vi kom till dagis ville hon att jag skulle fråga, men då backade jag och sa att hon fick fråga. Vi hade noga i förväg pratat om hur hon skulle säga och vad hon behövde ta reda på. Jag visste i samma stund som jag sa att hon fick fråga själv, att det kunde bli krig och bråk och katastrof. Men, nejdå. När jag visade att hon skulle gå fram till en av de vuxna som fanns bland alla barn, så gick hon fram och förklarade sitt ärende så ordentligt och det var inga problem att få vara där på praon. Lilla var överlycklig när vi gick hem! Och jag också, fast för helt andra saker än Lilla.

Lilla har själv ringt bästisen idag, "för jag vill leka med T nu!" Men bästisen hade kör ikväll och efter kören blev det för sent. För andra barn är det kanske inte så stort att vilja leka och att vara den som tar steget att ringa. För Lilla är det sen några år tillbaka jättestort att vara den som tar första steget, att vara den som bjuder in till lek.

Sen kom grannpojkarna, de är snart 6 och 4 år, och ville leka med Stora och Lilla. De spelade spel och de lekte kurragömma. Lilla är helt fantastisk ihop med de här smågrabbarna. Hon pratar med dem på ett helt annat sätt än de flesta andra pratar med barn och jag undrar om det inte är därför de tycker så mycket om henne? Och för Lilla så tror jag att hennes brister i det sociala spelet gör att hon inte är så smidig att hon kan "läsa och förstå" att man är annorlunda med små barn jämfört med jämnåriga jämfört med vuxna. Hon bara ÄR.

När hon skulle lägga sig, insåg hon att hon glömt göra en del av en läxa. Detta är en sak som kan utlösa världens krig och bli en katastrof utan dess like. Nu tog hon det lugnt. Tog fram sina saker, satte sig i sängen och löste uppgifterna. Det blev lite gnissel när hon inte förstod direkt hur hon skulle räkna och när hon insåg att hennes ensamtid innan hon ska sova blev synnerligen decimerad. Hon förklarade att det var krisläge och att hon behövde flytta fram tiden just idag. Men, bara för att det var kris! Hon berättade att den här dagen hade haft för många ljud och att hon verkligen behövde få vara ensam en stund innan hon somnade. Jag lät henne flytta fram tiden en kvart och med det nöjde hon sig.

Efter kvarten hade gått, hämtade hon nytt vatten och kom och kramade om mig och talade om att hon hade glömt packa sina gympakläder innan idag, men att hon gjort det nu! Hon hade kommit på att hon hade gympa, själv packat sina gympakläder och båda sakerna helt utan att vare sig gnälla, skrika, skälla eller bryta ihop.

För mig är detta stora framsteg. Och detta en dag då hon dessutom reagerat på ägg, eftersom vi försökt återinföra det i kosten. Hon har haft jätteont och mått dåligt ikväll och ändå fungerar hon bättre och är mer harmonisk än på mycket länge.

Det är en dryg vecka sen vi höjde hennes medicin och jag undrar om inte detta är en följd av det i kombination med påsklov?