fredag 3 april 2009

LSS-möte

En dryg timmas intervju och samtal kring Lillas alla problem och hur det påverkar familjen och vad vi kan behöva för hjälp. Och jag känner hur trött jag blir och hur ledsen jag blir, hur mycket det påverkar mig att bara fokusera på allt som är jobbigt kring Lilla.

Jag förstår att man behöver ansöka och att de behöver få en bild av hur situationen är för att kunna bevilja eventuell insats.

Men, det har under alldeles för lång tid varit för mycket fokus på allt som är jobbigt, svårt och tungt samtidigt som Lilla inte är i form och det är mycket runt henne.

Jag behöver lugn. En längre tids lugn!

2 kommentarer:

  1. styrkekram!

    de samtalen, ansökningar mm är så otroligt dränerande på ork! Jag tycker det tar lång tid att komma tillbaka.
    Jag fokuserar oftast på vad man _kan_ istället vad som man _inte_ kan eller fixar.. så när man måste tänka om och fundera på vad det är som inte fungerar, hur det påverkar alla.. så blir man så trött..

    jag har nyss fått in ansökan om sjukbidraget, samma sak där..

    stor kram Monica

    SvaraRadera
  2. Allt i vardagen handlar ju om att få saker att fungera. Det gäller att ta till alla knep som går att hitta, för att komma framåt. Och att då i mer än en timma BARA fokusera på svårigheter och att försöka förklara skillnaden mellan henne och ett "vanligt" barn, hur gör man?! Jag menar... vi har ju alltid levt det här livet. Detta är ju inget hon "fått" utan hon har alltid varit krävande. Och hur ska man då kunna veta hur det "ska" vara? Man växer in i allt...

    SvaraRadera