Näsblod

Lilla har en blödningsdefekt, vilket gör att hon är lättblödande och också att det tar lite längre tid för henne att sluta blöda när hon börjat.

EyeQ påverkar koagulationen, på så sätt att man får en förlängd blödningstid, alltså blöder längre när man börjat blöda.

Sertralin påverkar också blödningstiden så att den blir förlängd och det gör också att man blöder längre när man börjar blöda.

Lilla har alltså ett sämre utgångsläge när det kommer till blödning från start, sen har vi påverkat det ännu mer genom att ge henne både EyeQ och sertralin. I veckan som gick fick hon näsblod. Hon satt på toa, inlåst. Och jag hörde bara ett "HJÄÄÄÄLP, det rinner!!"

Jag fick låsa upp toadörren utifrån och där satt Lilla med blod från näsan, längs ansiktet och ner på benen. Det var inte lite det blödde. Det rann. Vi lyckades proppa igen näsan, tvätta av henne och få på henne kläder och sen var det operation blodstillning.

Vi har olika mediciner att ta till när det händer, men hittills har det alltid gällt Stora eftersom hon är den som blöder värst. Nu rann det så fort i näsan att alla suddar vi stoppade in snabbt blödde genom, samtidigt som Lilla spottade blod ur munnen. Hon blödde konstant i närmare en timma, trots att vi tog tranexamsyra lokalt och per oralt. Jag hann tänka många tankar den timman.

Det positiva mitt i eländet var att Lilla aldrig blev rädd! "Förr" hade hon panikat när det inte slutade blöda, nu tog hon det med ro, tyckte att det var lite bökigt och jobbigt med allt blod. Men, ingen rädsla, ingen panik, ingen ångest.

Jag inser att jag behöver fundera över medicinering. Hon har inte tagit EyeQ i samma omfattning som hon skulle och ändå blir det på det här sättet.
Jag inser att jag behöver en handlingsplan när det händer. Får jag ta till det tunga artilleriet (octostim) även på Lilla när hon blöder medelst kran, eller räcker det med det lätta (tranexamsyra lokalt och per oralt) och vänta?