Lämnat

"Strax före 17"

Det var tiden vi fick för lämningen till lägret.

När Lilla kom hem och jag skulle flytta över adrenalinsprutorna från skolväskan till lägerväskorna så insåg jag att det inte fanns några... Lilla hade på mitt initiativ flyttat över sprutorna från väskan till skåpet i skolan och hemma... Hemma har vi ingen back-up. Det betydde att vi behövde passera apoteket innan Lilla skulle lämnas till lägret.

Vi åkte i tid, det var ingen kö på apoteket och Lilla och Stora slank in på lilla butiken med trevliga kläder. Lilla hittade ett par byxor. Testade. Fel storlek. Fick panik för att klockan gick och att hon skulle komma för sent. Jag peppade. Hittade rätt storlek och fick henne att prova igen. Lilla sken upp. Byxorna var i rätt storlek och hon tyckte hon var fin. Nästa panik. "Hann vi?". Jag betalade och vi gick tillbaka till parkeringen där vi skulle möta lägerledar och övriga deltagare.

Vi väntade. Väntade. Väntade.

Lilla kände igen en av ledarna sen i somras. "Sin" ledare. Sen insåg Lilla att ett av barnen som också skulle följa med var ett barn som hon gått på dagis tillsammans med och som bor i samma byhåla som vi. Den här grabben var hon hysteriskt rädd för på dagis, eftersom han slogs och kastade saker på henne... En halvsekund senare ser hon en annan kille som går på samma skola som henne och som går i särskolan. Ridå. Hon tycker att hela situationen blir hemsk och jättejobbig och jag inser att vi har ett problem.

Nu har Lilla dock kommit en bra bit på väg och kan sätta ord på det hon känner och det som händer. Hon kunde tala om för mig att hon kände på samma sätt som i somras när hon skulle ge sig av med tre ledare och tre barn. Alla helt okända för henne. Det var jobbigt och hon trodde aldrig hon skulle lära känna dem. Det gjorde hon då. Hon kom hem. Hade vuxit flera meter och hade haft väldigt roligt. Hon använde detta för att klara av känslorna idag. Ibland undrar jag om inte hon kommit längre än jag gjort...

"Strax före 17"

Klockan blev 17. Lilla var otålig. Rastlös.

Klockan blev 17.15. Lilla var kissnödig. Otålig. Rastlös.

Klockan blev 17.30. Lilla var akut kissnödig. Otålig. Rastlös. Och vi var tvungna att leta upp en toalett. Och just i denna stund kom den andra minibussen och några minuter senare den andra ledaren.

För Lilla var den här väntan otroligt jobbig. Har någon sagt "strax före 17" betyder det INTE strax efter halvsex. Det får Lilla att bli orolig och rastlös och det gör henne stressad. Och att Lilla blir stressad gör mig stressad för jag vet att det kan hända att det slår över och att hon tvärvägrar och inte kan tänka sig att åka med.

Nu gick det vägen. Lilla är på läger. Hon har skickat muntra sms och verkar må bra såhär långt.

Sommarens läger fungerade perfekt, men med en ledare som ville ha järnkoll och som INTE är med på helglägret. Det gör att det känns lite mer osäkert den här gången. Samtidigt vet jag att Lilla själv har megakoll, men frågan är hur mycket det kostar på för henne att ha koll på mat och mediciner en hel helg när hon i vanliga fall kan lämna det åt mig?

Kanske kommer hon hem helt slut och färdig?

Fy vad det är svårt att lämna över till någon annan =(