Kompisen som bestämt att vara med Lilla idag är plötsligt på Borås djurpark med sina föräldrar. Lilla är gråtfärdig. Hon hade sett fram emot den här träffen i flera veckor.
Neeej, hur gick det till?? Usch, jag kan verkligen relatera, både som mamma till nån som hade blivit oregerligt ledsen, och själv. :( Hoppas de kan hitta tillbaks till nåt sen.
Jag vet att de här föräldrarna innan bara har bestämt att tösen ska med och det kan mycket väl vara det som har hänt igen. Problemet är ju att hon inte sagt något till Lilla, förrän idag när det blir inställt =(
Lilla har legat i sitt rum, under bolltäcket, med datorn i knät precis hela dagen och de få gånger hon kommer ut är hon hängig och ledsen. Håhåjaja.
Ah, missförstånd eller kommunikationsmiss nånstans alltså? Så att tjejerna bestämde nåt men det kanske inte var helt förankrat? Trist hur som helst. Mer än trist. :(
Det som hände gav en ingång till samtal om kompisar och att ta kontakt och jag försökte få Lilla att förstå att hennes kompisar blir glada om hon hör av sig till dem, varpå hon säger: "Mamma, tror du att Bästis skulle bli lika glad som jag, om jag ringde henne, som jag skulle bli om hon ringde mig?"
Hon hade aldrig tänkt så. Aldrig förstått. Vilket ju är helt i linje med diagnos och sådär. Men, för henne blev det ett stort "AHA".
Nu är hon en sväng hos grannpojkarna, men sen verkar hon ha laddat för att faktiskt ringa Bästis =)
Neeej, hur gick det till?? Usch, jag kan verkligen relatera, både som mamma till nån som hade blivit oregerligt ledsen, och själv. :( Hoppas de kan hitta tillbaks till nåt sen.
SvaraRaderaJag vet att de här föräldrarna innan bara har bestämt att tösen ska med och det kan mycket väl vara det som har hänt igen. Problemet är ju att hon inte sagt något till Lilla, förrän idag när det blir inställt =(
SvaraRaderaLilla har legat i sitt rum, under bolltäcket, med datorn i knät precis hela dagen och de få gånger hon kommer ut är hon hängig och ledsen. Håhåjaja.
Ah, missförstånd eller kommunikationsmiss nånstans alltså? Så att tjejerna bestämde nåt men det kanske inte var helt förankrat? Trist hur som helst. Mer än trist. :(
SvaraRadera*försöker se saker positivt*
SvaraRaderaDet som hände gav en ingång till samtal om kompisar och att ta kontakt och jag försökte få Lilla att förstå att hennes kompisar blir glada om hon hör av sig till dem, varpå hon säger: "Mamma, tror du att Bästis skulle bli lika glad som jag, om jag ringde henne, som jag skulle bli om hon ringde mig?"
Hon hade aldrig tänkt så. Aldrig förstått. Vilket ju är helt i linje med diagnos och sådär. Men, för henne blev det ett stort "AHA".
Nu är hon en sväng hos grannpojkarna, men sen verkar hon ha laddat för att faktiskt ringa Bästis =)