Aj... Har tänkt på dig och undrat hur saker och ting går. Det här var inga roliga nyheter. Min lillkråka längtar tillbaks till skolan, TROTS att det blir högstadium istället för mellandito och allt det. Hoppas det blir bättre än det känns nu! KRAM
Här började ångestattacken med att hon sa att hon längtade till skolan, men sen kom _allt_annat_ samtidigt. Tänk om hon får ett dåligt schema, och när hon äntligen vant sig vid schemat så kommer det ändå att ändras. Tänk om hon måste byta slöjdgrupp för att kunna få "tidig" slöjd? Och så kokar det hela ner till att hon inte tror att hon kommer orka. Och vad ska hon säga till klasskompisarna om hon måste vara borta från skolan?
Jag tror jag skickar ett mejl till dig också, för jag märker att jag har lite annat att skriva om *S*
Jag vet att det finns saker hon inte vet, som kommer förändras och eftersom dessa förändringar inte var helt klara när jag fick veta om dem, kan jag inte förbereda henne. Säger jag något alls om detta nu kommer hon stressa upp sig till max och sen har jag ett ännu större problem =/
Ibland önskar jag att det vore lite mindre skola men lite längre tid och med färre/kortare lov.
Härligt! Nu inser jag fördelarna med att ha barn som gått ut skolan! Jag var gråtfärdig när vi skulle säga hej då till lärarna och den trygghet som de senaste fyra åren i skolan inneburit! Men... det är ju faktiskt bara de fyra gymnasieåren som varit någon egentlig trygghet - tidigare var det ständig oro för lov och terminer och förändringar. Fördelen med jobb(eller sysselsättning) är naturligtvis kontinuiteten - har helt missat det tänkesättet! Sedan var det iof sig inte helt oproblematiskt när sonen fått för sig att han skulle ha 6 veckors semester efter att ha jobbat i två! Håller tummarna för bra skolår!!! För alla barn! /Sofia
Aj... Har tänkt på dig och undrat hur saker och ting går. Det här var inga roliga nyheter. Min lillkråka längtar tillbaks till skolan, TROTS att det blir högstadium istället för mellandito och allt det. Hoppas det blir bättre än det känns nu! KRAM
SvaraRaderaDig har jag också haft i tankarna idag =)
SvaraRaderaHär började ångestattacken med att hon sa att hon längtade till skolan, men sen kom _allt_annat_ samtidigt. Tänk om hon får ett dåligt schema, och när hon äntligen vant sig vid schemat så kommer det ändå att ändras. Tänk om hon måste byta slöjdgrupp för att kunna få "tidig" slöjd? Och så kokar det hela ner till att hon inte tror att hon kommer orka. Och vad ska hon säga till klasskompisarna om hon måste vara borta från skolan?
Jag tror jag skickar ett mejl till dig också, för jag märker att jag har lite annat att skriva om *S*
å det är så tungt:-( jag har haft en vända med det också härhemma..
SvaraRaderaJag hoppas hon får de svar hon behöver och kan bli lugn innan skolan börjar <3
kram Monica R
Jag vet att det finns saker hon inte vet, som kommer förändras och eftersom dessa förändringar inte var helt klara när jag fick veta om dem, kan jag inte förbereda henne. Säger jag något alls om detta nu kommer hon stressa upp sig till max och sen har jag ett ännu större problem =/
SvaraRaderaIbland önskar jag att det vore lite mindre skola men lite längre tid och med färre/kortare lov.
Härligt! Nu inser jag fördelarna med att ha barn som gått ut skolan! Jag var gråtfärdig när vi skulle säga hej då till lärarna och den trygghet som de senaste fyra åren i skolan inneburit! Men... det är ju faktiskt bara de fyra gymnasieåren som varit någon egentlig trygghet - tidigare var det ständig oro för lov och terminer och förändringar. Fördelen med jobb(eller sysselsättning) är naturligtvis kontinuiteten - har helt missat det tänkesättet! Sedan var det iof sig inte helt oproblematiskt när sonen fått för sig att han skulle ha 6 veckors semester efter att ha jobbat i två! Håller tummarna för bra skolår!!! För alla barn! /Sofia
SvaraRadera