Jag väckte henne idag strax efter tio och efter drygt 12 timmars sömn. Hon hade sovit i ett sträck utan att vakna en enda gång. Hon orkade knappt öppna ögonen utan låg med huvudet i mitt knä och slumrade en stund till och när jag gick ut från hennes rum för att göra frukost till henne sa hon: "om jag somnar igen, kan du väcka mig".
Hon kom upp själv efter en kvart. Hon orkade knappt sitta upp på stolen. Hon åt frukost, både en tallrik frukt och två mackor. Sen knuffade hon undan tallrik och glas och la sig på bordet. När jag dukat av flyttade hon sig till golvet och la sig där och nu har hon gått in på sitt rum och lagt sig igen.
Trött. Tröttare. Lilla.
Hur ska det gå imorgon? Vilken plan kan vi ha framöver? Kan jag bara luta mig tillbaka i lugn förvissning om att det löser sig, sådär som det brukar göra med vila och sjukskrivning, eller ska jag bli orolig? Lilla själv börjar bli orolig för att hon inte ska orka vara i skolan och att hon ska bli sjukskriven. Just nu är det nog hennes största fasa. Hon förstår att hon kommer halka efter i skolan och hon förstår nyttan med att vara godkänd i betygen. Samtidigt vet jag att hon, när/om hon blir så nedstämd och utmattad, förstår att hon behöver vila ikapp. Men, varför alltid betala detta höga pris?
Alltså, en dum fråga till dig som är medicinare i botten, men hur är det med hennes vitaminhalter undrar jag när jag läser om en trötthet som liknar min. Och jag är mer än trettio år äldre och har en diagnos som är tyngre än utmattningssyndrom. Så här trött får man liksom inte vara när man är så liten, tänker jag. :(
SvaraRaderaProblemet är ju att det går från okej till katastrof på nästan ingen tid. Jag kan i och för sig se, nu när jag läser tillbaka att det har varit dagar då det inte funkat så bra. Men, mitt intryck av Lilla är att hon ändå varit stabilare och gjort jättestora framsteg på många sätt...
SvaraRaderaJust det gör att jag tänker att det inte är ett "konstant fel". Å andra sidan är hon kanske mer trött än vanliga ungdomar redan från början. Å tredje sidan har hon inte bara npf, utan en uppsjö av andra mer kroniska kroppsliga åkommor. Det finns alltså alla upptänkliga förklaringar på varför hon är sliten...
Allvarligt talat vet jag ingenting och just ikväll är jag lite vilsen eftersom jag fattat en grej kring Stora, som jag inte riktigt vet vad jag måste göra med... Är det inte det ena, så är det det andra på nåt sätt.
Mejla...
SvaraRadera