Lilla har varit i skolan hela dagen idag med bara en kort avstickare till tandläkaren för årliga kontrollen. Alla tänder fina, inga hål som vanligt och inga problem att utföra undersökningen. Jag är glad för att det är så lätt att ha med henne till tandläkaren!
Ikväll har hon jätteont i huvudet och som vanligt funderar jag över morgondagen. Jag har hela dagen bokad, vilket i sig är jättedumt, men om hon är hemma från skolan kommer jag inte kunna genomföra det jag behöver.
Igår, jag måste bara få berätta om igår. Det var dagen efter konfirmationen och Lilla behövde lugn och ro. Bästisen hade ju ringt på väg till konfirmationen och ville leka redan på lördagen vilket inte gick, sen ringde hon igår bara en kvart efter att jag väckt Lilla, för att tala om att hon skulle till stan, men att hon skulle ringa när hon kom hem så att de kunde leka. Lilla kom och berättade att hon egentligen var alldeles för trött för att leka, men eftersom Bästisen så gärna ville så hade Lilla sagt att Bästisen kunde ringa när hon kom hem så skulle Lilla komma en stund. Dagen gick och det kom aldrig något telefonsamtal. Inte förrän vid 18 och Lilla var väldigt trött. Hon vet aldrig vad hon ska svara när Bästisen ringer och frågar så hon kom springande till mig och vi kom överens om att en timma var lagom. Då hade hon hållit sitt löfte om att komma, samtidigt som det inte blev jättesent och jättelångt hos bästisen. Lilla blev nöjd. Bästisen blev nöjd.
Lilla gav sig av, ungefär 50 minuter senare ringer hon och frågar om hon kan få stanna en liten stund till, för de har så roligt! =)
När hon sen kom hem, var hon på ett strålande humör. Nöjd och glad och skrattade och skojade!
Ibland mår hon bäst av att få vara ifred när hon varit utsatt för, för mycket. Ibland mår hon bäst av att ryckas upp, komma igång och leka och ha kul. Men, fasiken vad det är svårt att veta när vilket är bäst!
Va bra att det gick bra hos tandläkaren.
SvaraRaderaIbland behöver man lite betenke tid på sig innan man vet hur man vill göra. sån är jag.
Måste dom ha ett svar snabbt blir det nog oftast nej, men om jag får tänka på det en stund blir det nog oftast jag.
Och att orka ta steget är svårt också, så man kan behöva hjälp med det. Att någon bestämmer lite åt en annan när man har svårt att fatta beslut.
Min man är expert på att få i gång mig, men han kan aldrig stoppa mig, utan jag blir helt slut, dödens sen.
Hon "fastnar" ofta i att hon inte orkar och säkert är det så hon känner och upplever det _i stunden_, men när hon sen lockas med så ger det henne massor iallafall!
SvaraRadera