Lilla har varit hos pappa över helgen och det har gått bra. Hon har kämpat med sina utslag och med klådan, men det var iallafall roligt att vara där berättade hon.
Ikväll, däremot är hon helt otröstlig. Och det är _inte_ för nya skolan säger hon med eftertryck, men hon kan å andra sidan inte sätta ord på vad det är som är så vansinnigt jobbigt och varför hon bara gråter hela tiden.
Jag, för min del, tror att det är omställningen från sommarlov till skola. Att det dessutom är en ny skola, som man ska ta sig till med buss, sen nya klasskamrater, nya lärare och ny miljö. Det är mycket nytt samtidigt. Och jag tror att det är för stort och för ogreppbart och även om vi har varit i skolan tillsammans, hon har varit där och hälsat på med sina nya klasskamrater och hon har åkt buss själv tidigare i sommar, så känns det hur läskigt som helst för henne just nu. Det är panik för henne och hon vet varken ut eller in.
Och eftersom hon själv envist och mycket bestämt hävdar att det inte är skolan som gör att hon är ledsen är det svårt att leda henne genom paniken.
Jag hoppas att melatoninet får henne så sömnig att hon somnar snart så att hon åtminstone får lite ro inatt och att hon sen vaknar pigg och förväntansfull imorgon och att vi slipper stora krig på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar