Vet för lite om deras förhållande för att säga nåt, men spontant tänker jag att det är bättre med nån annan, för att träna på att vara med utomstående och "avnavlas" från familjen lite.
Samtidigt, finns det ingen, eller ingen bra, så är det ju såklart mycket bättre med syskon eller moster osv, om det funkar öht.
Är nog lite för märkt av minas relation för att kunna tänka fritt.
Och vad drygt det låter som det varit de här dagarna, för er. Det är bra drygt här också. Må bättre tider komma!
Det är ungefär så våra tankar gått också, alltså att det bästa vore om vi hittar någon annan, utanför familjen som funkar. Men, vi känner ingen och LSS-mänskan har ingen på lager heller =/ Och Lilla fullkomligt vägrar träffa nya människor nu efter de där två icke-fungerande försöken.
Vi vet att Stora funkar och att Stora redan tar ansvar för Lilla och gör saker med henne då och då, och om båda känner att det är okej så verkar det bättre än att inte ha någon alls.
Hur som helst. Jag har frågat Stora och hon funderade lite och tyckte sen att det var bra så länge hon fick styra över när, eftersom hon inte vet hur det ser ut på läxfronten. Hon berättade då att Lilla flera gånger frågat Stora om inte Stora kunde bli hennes lekare när det inte fungerat med de andra.
När Stora sagt ja, pratade jag med Lilla, som blev överlycklig och berättade även hon att hon velat att Stora skulle bli hennes lekare och också att hon frågat Stora många gånger, men att Stora sagt att hon inte trodde att det gick.
Och du gott mod. Det måste bli bättre. Det bara måste bli det!
Det kan fungera jättebra! Visst - det är kanske inte optimalt sett utifrån alla sidor kanske - men en kontaktperson som är snäll, bra och rolig är bättre än en ingen eller en dålig sådan! As gamla skolkompis har sin storebror som kontaktperson. Och sedan fyra år har A hängt på och även fått ha kompisens storebror som kontaktperson! Det har varit superbra!!!
Men... det kräver en del tydlighet och kravställande från mammans sida och ett småsyskon som är rätt snällt och inte börjar domdera, tror jag ;) Det är tufft att ha ett funktionshindrat småsyskon - stora är redan så snäll och engagerad, om jag förstått det rätt, så det är väl bra att hon får lite credit för det!! Och en liten morot till att fortsätta sätta av tid för Lilla.
Sofia, just det där sista, att Stora redan tar ansvar för Lilla och nu skulle kunna få en liten liten slant för det kanske inte är så dumt?
Man kan resonera kring den där psykologiska teorin om hur man stärker kollektivism inom familjen och att man aldrig ska betala för uppgifter i hemmet, oavsett hur uppgifter eller betalning ser ut, för att det söndrar. Men, jag tror inte riktigt på den där teorin ;)
Jag tänker att Stora får lite erkännande för att hon faktiskt finns för Lilla på det sätt hon gör (redan idag) genom att få vara kontaktperson.
Och hade det funnits en annan lösning, med annan person utanför familjen hade det varit att föredra, men vi är inte där. Vi har ingen på lager. Det finns ingen. Och Lilla vägrar träffa ytterligare en ny person bara för att "försöka".
Äh, nu kör jag! Jag mejlar den ansvariga för kontaktpersoner och ser vad som händer!
Vi hade mormor och morfar som kontaktfamilj enligt LSS i många år. Det fungerade jättebra, så det kan ju naturligtvis det här göra också. Och ett sätt att faktiskt acceptera ordet kontaktperson, som många har svårt att acceptera och ta emot. Men just det är stora kan ju göra att det funkar. Sen kan jag väl också tänka att det kan vara bra i långa loppet att ändå försöka hitta nån annan. Men som du säger, de växer inte på träd direkt, och då är nog stora bäst alla fall nu. Kram!
Vet för lite om deras förhållande för att säga nåt, men spontant tänker jag att det är bättre med nån annan, för att träna på att vara med utomstående och "avnavlas" från familjen lite.
SvaraRaderaSamtidigt, finns det ingen, eller ingen bra, så är det ju såklart mycket bättre med syskon eller moster osv, om det funkar öht.
Är nog lite för märkt av minas relation för att kunna tänka fritt.
Och vad drygt det låter som det varit de här dagarna, för er. Det är bra drygt här också. Må bättre tider komma!
Det är ungefär så våra tankar gått också, alltså att det bästa vore om vi hittar någon annan, utanför familjen som funkar. Men, vi känner ingen och LSS-mänskan har ingen på lager heller =/ Och Lilla fullkomligt vägrar träffa nya människor nu efter de där två icke-fungerande försöken.
SvaraRaderaVi vet att Stora funkar och att Stora redan tar ansvar för Lilla och gör saker med henne då och då, och om båda känner att det är okej så verkar det bättre än att inte ha någon alls.
Hur som helst. Jag har frågat Stora och hon funderade lite och tyckte sen att det var bra så länge hon fick styra över när, eftersom hon inte vet hur det ser ut på läxfronten. Hon berättade då att Lilla flera gånger frågat Stora om inte Stora kunde bli hennes lekare när det inte fungerat med de andra.
När Stora sagt ja, pratade jag med Lilla, som blev överlycklig och berättade även hon att hon velat att Stora skulle bli hennes lekare och också att hon frågat Stora många gånger, men att Stora sagt att hon inte trodde att det gick.
Och du gott mod. Det måste bli bättre. Det bara måste bli det!
Det kan fungera jättebra! Visst - det är kanske inte optimalt sett utifrån alla sidor kanske - men en kontaktperson som är snäll, bra och rolig är bättre än en ingen eller en dålig sådan! As gamla skolkompis har sin storebror som kontaktperson. Och sedan fyra år har A hängt på och även fått ha kompisens storebror som kontaktperson! Det har varit superbra!!!
SvaraRaderaMen... det kräver en del tydlighet och kravställande från mammans sida och ett småsyskon som är rätt snällt och inte börjar domdera, tror jag ;)
Det är tufft att ha ett funktionshindrat småsyskon - stora är redan så snäll och engagerad, om jag förstått det rätt, så det är väl bra att hon får lite credit för det!! Och en liten morot till att fortsätta sätta av tid för Lilla.
Sofia, just det där sista, att Stora redan tar ansvar för Lilla och nu skulle kunna få en liten liten slant för det kanske inte är så dumt?
SvaraRaderaMan kan resonera kring den där psykologiska teorin om hur man stärker kollektivism inom familjen och att man aldrig ska betala för uppgifter i hemmet, oavsett hur uppgifter eller betalning ser ut, för att det söndrar. Men, jag tror inte riktigt på den där teorin ;)
Jag tänker att Stora får lite erkännande för att hon faktiskt finns för Lilla på det sätt hon gör (redan idag) genom att få vara kontaktperson.
Och hade det funnits en annan lösning, med annan person utanför familjen hade det varit att föredra, men vi är inte där. Vi har ingen på lager. Det finns ingen. Och Lilla vägrar träffa ytterligare en ny person bara för att "försöka".
Äh, nu kör jag! Jag mejlar den ansvariga för kontaktpersoner och ser vad som händer!
Utifrån det du berättade nu tycker jag det låter jättebra! Vad skönt!
SvaraRaderaVi hade mormor och morfar som kontaktfamilj enligt LSS i många år. Det fungerade jättebra, så det kan ju naturligtvis det här göra också. Och ett sätt att faktiskt acceptera ordet kontaktperson, som många har svårt att acceptera och ta emot. Men just det är stora kan ju göra att det funkar. Sen kan jag väl också tänka att det kan vara bra i långa loppet att ändå försöka hitta nån annan. Men som du säger, de växer inte på träd direkt, och då är nog stora bäst alla fall nu.
SvaraRaderaKram!