Jag bestämde mig för att det var för stora biverkningar med en hel tablett tre gånger varje dag, så igår fick Lilla en halv tablett tre gånger istället. Hon tyckte att det var mycket bättre. Det blev tyst i huvudet, hon blev trött – men inte lika utmattad. Igår var en vanlig dag i skolan och hon tyckte att det var lättare för henne där när det var tyst i huvudet.
När jag kom hem och fick se henne, så ÄR hon trött och hängig. Inte apatisk som på en hel tablett, men ändå. Hon blir dessutom arg. Hon fick ett megautbrott på Stora och kraschade totalt med miljoner tårar. Det påminde om hur hon var före sertralin. Det verkade inte heller ta bort någon skuttighet med en halv tablett och hon vände och vred på de stackars benen precis som vanligt. Ibland undrar jag hur länge hennes leder kommer att hålla när hon vrider benen på det sätt hon gör.
Idag har jag på helt eget bevåg bestämt mig för att hon får vara utan ritalin, för att vi ska se vad som händer. Hon vaknade tidigt och var pigg och glad. Vid frukosten svalde hon sin medicin fel och det verkar ha gett någon form av irritation i matstrupen. Då hände det som inte hänt på en evighet. Hon panikar. Blir jätterädd och skakar. Hon försöker själv prata sig till rätta, högt och tydligt. Nu tror jag att det är rädslan i sig som gör att obehaget finns kvar i matstrupen. Och efter ett panikanfall blir hon jättetrött, på vanligt manér och vilar, stänger in sig och vill vara ifred.
Och jag funderar. Om Lilla själv upplever medicinen som bra och positivt och något hon verkligen vill ha, samtidigt som vi hemma upplever att det blir mer konfliker, mer besvärligt och att hon är tröttare. Ska vi då låta henne få den, för att hon vill? Eller ska jag helt sonika bestämma att det är bättre utan?
En annan tanke jag har är att om hon får behålla det korttidsverkande ritalinet, kanske hon kan använda det enbart till skolan, och så får hon vara pigga, glada, skuttiga Lilla hemma? Eller blir det jobbigt för henne att åka berg-och-dalbana varje dag?
Oj vilka svåra frågor... Jättesvårt att ta ställning till ju.
SvaraRaderaJag har inga bra svar alls och lider lite med dig med dina svåra frågor. Hoppas att det ni till slut väljer blir bra för er alla. Finns det nån läkare att rådfråga om den där sista frågan om det blir jobbigt för henne att åka bergodalbana?
Detta ger mig också lite tankar inför Tjabos framtid och eventuell medicinering. När det gäller Tjabolina äter hon antidepressiv och ska just byta sort så hon håller på att trappa ner den hon nu ätit för att kunna börja med den andra och det är skitjobbigt för henne med det humör hon har just nu... :-(
Jodå, vi har en bra läkare bakom oss. Det var bara det att när vi fått medicinen utskriven så åkte hela mottagningen på kurs och vi hade ingen att rådfråga om det som sedan kom.
SvaraRaderaImorgon ska jag ringa dem och diskutera hur vi ska gå vidare. Lilla har varit utan ritalin idag också och då är hon "som vanligt", alltså pigg och glad tack vare sertralinet. Men, nackdelen är att hon har kaoset i huvudet.
Jag funderade på att ge henne ännu lägre dos, för att se vad som händer. Hur låg är lägsta dos för att få bort hjärnsurret men ändå hålla henne pigg?
Hon själv funderar över att ha medicinen att ta till i skolan som "vid behov". Hon säger att det var så lätt att tänka i skolan med ritalin i fredags, och att hon skulle behöva det ibland så att hon slipper börja om från början i tänket i olika uppgifter, när hon av någon anledning har kommit av sig.
Finns det kanske annan medicin som är bättre? Jag vet inte. Jag har verkligen inte en aning om vad som finns och vad som kan tänkas fungera.
Varför byter Tjabolina antidepp?
Tjabolina har värk av en neurologisk sjukdom också och egentligen är det den medicinen hon ska byta, men då krockar den nya med hennes nuvarande antidepp så då måste hon byta den också...
SvaraRaderaAjdå =/ Ibland blir det lite väl krångligt!
SvaraRadera