Kaoskväll

Lilla skulle skriva en sak till mig som jag skulle få läsa. Hon orkade inte skriva för hand, så hon fick lov att göra det på datorn innan hon la sig. Här borde jag anat oråd.

En stund senare kommer hon med en utskrift. Stora fick läsa. Och sen börjar Lilla gråta. Hon berättade att hon ångrade sig och att jag inte längre fick läsa. För att sekunden senare ångra sig på nytt och ge mig papperet.

Lilla hade skrivit ett långt och mycket, mycket fint brev om att hon ville ha ett djur och varför och på vilket sätt det kunde göra att hon skulle må lite bättre. Till saken hör att Lilla hela dagen idag har smsat mig från pappa, om att hon vill ha ett djur, men jag har som vanligt sagt nej. Djur fungerar inte hemma hos oss och även om det hade gjort det, så vill jag inte ha några djur.

Efter att jag fått läsa brevet och återigen sagt nej, med tillägget att jag förstår att hon vill, bröt hon ihop. Och sen är kaoset igång. Hon tänker inte sova, hon tänker bara sitta upp och om hon inte får tända lampan så tänker hon ha mobilen igång så det lyser i rummet. Hon tänker bråka med mig hela kvällen.

Jag lyckades få henne i säng. Jag lyckades få henne lugn. Men, sen drog allt igång igen. Hon tänker inte sova, hon tänker bara sitta upp och om hon inte får tända lampan tänker hon ha mobilen igång så det lyser i rummet. Och hon tänker bråka med mig hela kvällen.

Jag gick. Och här är vi nu. Jag är inte säker på att hon verkligen har lagt sig eller om hon fortfarande är vaken. Klockan är alldeles för mycket med tanke på att de har varit uppe sent inatt och det är skola imorgon. Och så får jag de där vanliga funderingarna på hur det ska gå imorgon...